- Project Runeberg -  Amiral Carl Tersmedens memoarer / 3. I Fredrik I:s Sverige /
164

[MARC] Author: Carl Tersmeden With: Nils Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Secreta utskottets värfvare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna bakbundna stackaren, blodig och gråtande, sade:
”De ville taga hästarna ur stallet med våld. Jag skulle
ju försvara min egendom. Nu har dessa grymma
människorna rifvit ned hela mitt hus, röfvat allt hvad där
fannts och slagit oss alla 5 fördärfvade.”

”Men du, din canaille, med dina 4 camerater har ej
allenast slagit 4 af våra karlar, att de knappast lefva till
morgondagen, utan ock skjutit på mig”, sade Ekman.
”Se där, herr capitain, hvar kulan gick igenom.” Han
tog av sig hatten och viste mig.

Jag öfverlämnade bönderna till befallningsmannen,
lät efterse mina blesserade och föra dem till sjukhuset
i Carlskrona, dit marchen kom den 1 maj och där jag
länge blef för undersökningen med folket uppehållen.

Den 15 maj var jag uti stort sällskap hos grefvinnan
Wachtmeister. Alla amiralerna med deras fruar voro
där, då kl. 6 en courier kom från Stockholm, som
föranlät Amiralitetscollegium att samlas ned hos
presidenten Grubbe.

Kl. mot 8 får jag bud att genast inställa mig hos
presidenten. Jag måste lämna mina kort och skyndade
mig dit. Jag fannt herrarna bekymrade gå och talas vid
med tvungna ansikten.

Amiral von Gierdten lämnade mig ett bref med H.
M:ts sigill, det jag mottog. Jag frågade, om något
vidare vore att befalla? ”Collegium vill veta, hvad
ordres herr capitainlieutenanten har från konungen”, sade
amiral von Gierdten med en bister mine. ”Läs brefvet
och låt oss sedan få se det!”

Denna befallande ton piquerade mig faseligen, så
att jag, dock med all vördnad, svarade, det jag ej kunde
veta, hvad Kongl. Collegium hade för anledning begära
se det K. M:t förseglat och nådigst behagat mig
tillsända, ty ifall det vore något, som borde komma till
K. Collegii kunskap, hade det ofelbart öppet gått till
K. Collegium att den vägen ställas mig tillhanda.

164

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:04:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tersmem/3/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free