Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som stod midt emellan bägge, skyndade mig och sprang
åt Torstensonska huset för att ej af
Wästmanländingarna blifva skjuten. Jag hörde hela regementet svara:
”Det är våra föräldrar, bröder och släktingar, vi skjuta
intet på dem!” Och de satte gevär för fot.
I detsamma hörde jag åt St. Jacobssidan ett
fasligt skrik: ”Ur vägen, ur vägen!” Och såg, huru
allmogen packade sig från De la Gardies hus inåt torget.
I samma moment small 2 små kanonskott därifrån, som
ofelbart varit med drufhagel, ty allmogen stalp och ett
det férskrackligaste jaémmerskrik hordes bland de
stackrarna af illa blesserade och halfdéda, da resten af
canaillet kastade från sig deras mordgevar och sprungo
i yrslen hit och dit.
Lifregementet, som hittills intagit hela Norrbro, så
att jag ej slapp fram att gå till slottet, gjorde höger
hel om och redo i fullt sporrstreck uppåt Kyrkobrincken,
som om skottena skett på dem. I denna häpenheten såg
jag, huru som de, hvilka skingrades af Elfsborgs och
Wiastmanlands regementers detacherade, flocktals togos 1
arrest, och rymde största delen uppåt Regeringsgatan.
Nyfikenheten dref mig att gå upp mot Castenhof, där
de döda och blesserade lågo, som utgjorde ett ynkeligt
spektakel.
I en hast kunde jag räkna emot 30 döda, mäst vid
muren af Leijelska huset och Castenhof. Öfver 40 illa
blesserade, som jämmerligen skreko om hjälp, gjorde mig
hjärteligen ondt. Dock ville jag ej förebrå dem deras
onda uppsåt, utan lofvade skaffa dem hjalp. I min
villradighet och oro 6fver dessa uslingar glomde jag
alldeles bort min commission. Till dess jag blef varse
Falckengrens ordonnance, som kom och fragade, om jag
visste, hvar amiralen vore, da jag besinnade mig och
med starka slag skyndade upp till slottet.
Jag observerade ej forran pa Norrbro, att jag var
om vänstra hand helt blodig, utan att kunna begripa,
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
