Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och träffade just en anförare med korsgevär vid namn
Masas Anders. Jag frågade honom, om han kände mig?
— ”Ska vi int känna däg? Du är Larsboherrens son!”
— ”Nå, gossar, efter ni känna mig, var då litet tysta”,
skrek jag helt tyst och slog upp det bevekligaste tal,
jag kunde, uti hvad fara de kastade sig, då de satte sig
upp emot Riksens Ständers beslut. Jag bad dem för Guds
och Jesu skull besinna, huru litet några tusen bönder
kunde emot hela armén. Allt förnuftigt folk märkte, att
de voro förledda, och jag som deras landsman
försäkrade dem, att Riksens Ständer ej gjort annat än det,
som länder till rikets säkerhet.
”Tänk litet efter, om ni framhärda, hvad påföljderna
blifva! Ryssarna falla in i landet, och för att hämnas
ert raseri skola de utan minsta barmhärtighet mörda allt
hvad bonde heter med hustru och barn. Gå hem, och
konung och ständer förlåta er!”
Detta allt afhörde de med mycken tystnad, men
Masas Anders svarade: ” Men vet du, vi vill int ha den
där biskopen prästen te kung!” Hans impertinenta svar
retade mig att i hast säga: ”Din s. m. canaille, tror
du Riksens Ständer skulle fråga Morakarlen till råds,
hvem som bör tagas till kung? Känner du
Tunahulthalet? Var saker, att hvarken du eller dina slipper
med hufvuna hemåt!” — ”A, slån i hufve mä klubba!”
ropade en i högen, då en, som stod utmed, lyfte upp sin
spikklubba och jag i detsamma ryckte ut min stora
hirschfanger och svarade: ’’Slar du hit, så är det sista
gången du slår!”
I detsamma ropa flera: ”Å, skjut en för hufvu!” då
ett lodbyss-skott small. Olyckligtvis träffade kulan
genom hatten på H. Ex. Adlerfeldt och gaf honom en
sådan contusion, som 3 dagar efter ändade hans lif.
När detta skott small, vände H. Ex. Rosen om sin
häst, red till Wästmanlands regemente och
kommenderade: ”Gör er färdige, gen det canaille en salva!” Jag,
177
12 — Memoarer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
