Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han började falla på knä. De äldre kommo omkring
mig, tiggde och bådo mig skona honom. Han vore full
och visste ej hvad han gjorde! Jag höll mig allvarsam.
Han skulle mista hufvudet. Men alla gräto och tiggde
om nåd. Det var en hederlig, välmående bergsmans son
från Uggelbo, en unger glop, som ej annars vore elak.
Änteligen lät jag beveka mig, höllt en sträng
straffpredikan och berättade dem dalkarlarnas öde och att jag
kände, det Skinsbergsboarna voro färdiga att gå åt
Stockholm, om det hade lyckats för dalkarlarna. För
deras böner och gråt skulle jag nu skona en så rasande
människa, i hopp att han bättrar sig och att detta blir
en varning för alla i socknen att ställa sig konungens
nådiga befallning till efterrättelse.
Jag lät aftaga handklöfvarna och skref upp hans
namn och gård, och aldrig tror jag någon människa fått
mera tack och välsignelse. Jag befallte dem genast hvar
och en gå till sitt. Länsman tackade på hela socknens
vägnar.
Kl. 6 om morgon steg jag på hästen och litet före 8
kom jag ganska oförväntat till Malingsbo. På
eftermiddagen fortsattes resan till Söderberke, där jag under
fredagen åt middag i prostgården, och Säter, där jag
blef öfver natten. Lördagsmorgonen anlände jag till
Tuna prostgård, där jag var mycket välkommen hos
prosten Sahlstedt, som berättade, att sedan man erfarit
händelserna i Stockholm och Mälaren af flyktingar, hade
förskräckelsen för räfst gjort, att aldrig dalkarlen varit
så beskedelig som nu.
Söndagen den 8 (10) juli följde jag prosten till
kyrkan, och det roade mig, att då jag kom in, steg hvar
människa upp. Så länge jag stod, stodo alla, och med
en förundran sågo de på mig, änskönt ?/, af
församlingen kände mig vara son af Larsboherren. När jag efter
gudstjänsten gick ut, stod hela församlingen uti en haij
och hälsade med mycken ärbödighet. Att soulagera dem
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
