Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gunstlings onåd och en konungs bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap få jungfru Anna Stina, som var hos min moder och
förstod matlagning, en stor, vacker och rask flicka mot
30 år, som under min moders styrelse i 7 år lärt
hushållning. Jungfru Ingri stannar på Grönöö att hushålla
åt fogden och tjänstfolket.
Den 18 februari 1746 kom jag till Östuna. Mina
påfoglar hade växt och mådde bra, och ladugården på
Grönöö öfversågs. Resor till Kungsöhr och visiter i
grannskapet, aftonspråk med mina bägge damer, veds
hemskaffande och dylika sysslor medtog resten af denna
månad. Med hvarje post från Larsbo hörde jag, att min
broder Peter Reinholds hälsa efter hemkomsten från
Berlin så aftog, att han numera ej orkade vara utur sängen.
Den 7 mars fick jag bref, att min bror nu vore utom
allt hopp. Han hade communierat. Jag reste genast och
kom till Larsbo den 8. Inom 2/, timma väcktes han
af hostan, vände sig framåt och blef outsägligen glad se
mig. Den 18, da vi alla voro eftermiddagen uti hans
kammare, sig jag, att det led till slut. Kl. var 3
ungefär, då han afsomnade (ft ”/2 1747 enl. Anrep).
Den 21 (19) mars får jag bref af Stirrn med
konungens befallning att med all skyndsamhet förfoga mig till
Stockholm. Brefvet lästes högt i min moders och
syskonens närvaro. Söndagen (den 23 mars) anlände jag till
Stockholm och lät under gudstjänsten en hyrvagn komma.
Jag for till Stirrn — utan dräng bakpå att få veta
orsaken till så prompta ordres. Han kunde i början
knappt svara mig, men efter litet besinnande ritade han
ut öfver Broman, som ej har annat ändamål än att på
konungens depense rikta sig och med sitt haslerie narra
herren till alla sottiser.
Häraf kunde jag nog märka, huru det stod till, men
ville dock ej directe fråga, om han vore disgracierad,
medan jag borde föreställa mig att då vara uti samma
predicamente. ”Herren talar ej mera med mig i förtroende”,
sade han. ”Jag känner redan, att det följet ej släpper
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
