Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gunstlings onåd och en konungs bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag fått Stirrns bref med ordres att komma? Efter mitt
svar slog kungen vidlyftigt omkring, huru han på sina
äldre dagar, omgifven af afundsjuka och intriguer, ser
sig nödsakad exponera den han hållit af. Jag låddes ej
förstå, hvad herren mente, och tog det med en
forställd alteration åt mig. Och med ett kanske nog dristigt
svar fördömde jag sådana människor, som missbruka en
så nådig herres förtroende för att undanrödja den,
hvilken af hjärta och själ vill H. M:ts väl och intet döljer
sanningen eller gifver den andra färger än sådana
förhållandena äro. ”Jag har nog fruktat vara en stötesten
i Bromans ögon, ehuru han är min moders släktinge, men
jag öfverlämnar mitt öde uti E. K. M:ts oskattbara nåd,
att döma, om jag någonsin på minsta sätt talt illa om
de personer, som voro förtjänta af E. M:ts nåd.”
Kungen lät mig i min ifver fortfara och sade
sluteligen: ”Det är ej dig, som jag menar. Det är din goda
van Stirrn, som ’ förföljes.” Jag vågade ej directe
fråga af hvem, men ställde mig helt häpen. ”Stirrn
måste bort”, fortfor kungen, ”du skall en annan gång
få veta orsaken. Emellertid bör du ej öfvergifva hans
vänskap. Han har i alla tider tjänt mig som en ärlig
karl, men omständigheter fordra att skilja honom ifrån
mig. Du måste någon tid blifva i staden, till dess du
får lof resa, dock med allvarsammaste förbud att aldrig
för någon låta märka minsta kunskap om detta
tracasserie, hvarken för Stirrn eller någon. Du skall ej heller
oftare komma upp, än du får mina ordres.”
Jag kysste hand, retirerade mig och gick ned på
Riddarehustorget att hälsa på mina vänner. Sedan till
middagen hos Stirrns, där jag äfven — emot min vilja —
tnåste tiga med hvad jag visste. Konungen, sade jag,
hade talt om indifferenta saker att få höra, huru den
skönheten (Anna Stina Rijsing) nu mådde, huru hon
finner sig uti sitt naturella tillstånd, så att jag märkte,
det hon ligger herren om hjärtat. ”Ja”, svarade fru
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
