Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gunstlings onåd och en konungs bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som cavailler approcherade jag henne efter slutat
spel, att litet insinuera mig. Hon rodnade, då jag kysste
hennes hand. Sedan vi haft en nätt soupé, for jag hem
och roade mig hela tiden, men försummade ej att minst
2 gånger i veckan se min sköna, som gjort så mycket
intryck på mitt hjärta. Jag sade henne i tysthet alla
galanterier, anskont hon som ej annu 13 4r, men till langd
aldre, ej tycktes kunna antaga nagon declaration.
Jag blef ej forran den 15 april uppkallad till
konungen, dar jag fick ordres att héra efter en sak, som skulle
i morgon komma fore i plena, och taltes ej om egna
affaires. Saledes passerade jag afton pA Hattklubben och
fick dar hos adeln kunskap om den befallta saken, som
rörde konungens öfverstemarskalk, riksrådet Åkerhielm,
hvarom jag följande dagen sprang emellan ståndens
plena att i tysthet utforska, huru det i hvart stånd gått.
Den 16 om eftermiddagen lämnade jag konungen
underrättelse.
Den 26 april, då jag till middagen var hos Stirrns en
famille, fannt jag både herrn och frun vid elakt humeur.
Han berättade, att han i dag från casselska cancelliet fått
verification öfver dess räkningar för detta år och väntade
kungens decharge för dess fleråriga förvaltning af H.
M:ts enskilda kassa, men beklagade, att han på
Fredrikshof kastat bort öfver 20,000 daler, då han ej hade minsta
säkerhet, ehuru H. M:t skänkt honom detta vackra stället
för sin lifstid.
”Det är ju en kronans egendom, som konungen ej
kan skänka bort?” — ”Ja, det vet jag, men det är på
kungens egen befallning jag prackat bort så mycket
pängar, och jag är öfvertygad, att det nu aldrig mera tänkes
på.” — ”Jag tycker, att som H. M:t rätt så mycket som
du nyttjat Fredrikshof och embelissementen varit till
herrens nöjen och heder, så bör kungen ock betala dig,
det du där användt.” — ”Det lärer Broman med sitt
smilande skratt väl draga försorg, att jag ej får, sedan han
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
