Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gunstlings onåd och en konungs bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu tagit emot kassan.” — ”Om du anmäler dig, är jag
öfvertygad, H. M:t är för genereux att låta dig blifva
lidande.” — ”Jag vill ej exponera mig för de
narvarandes åtlöje.”
Den 29 april blef jag till kl. 6 om afton nådigst
befallt vara uppe och fannt ingen af de utmärkta spioner
i Garderoben. H. M:t hade i dag lämnat Stirrn en
hedrande decharge och dess fullmakt som råd uti
Räknekammaren i Cassel samt gifvit honom ordres att med det
allra första resa till Cassel. ”Men Broman har sagt mig,
att som Stirrn är svensk adelsman, trodde han, att Stirrn i
anseende till adliga privilegierna ej kan utan lag och dom
förvisas landet.” Han fruktade, att Stirrn ej skulle resa.
”Det är, allernådigste herre, i min tanke att poussera
förföljelsen i det längsta att hos E. M:t så svärta honom.
Jag känner Stirrns karaktär.” — ”Har du talt vid honom
; detta. ämnet?” — ”Intet directe, men under en
discours märkte jag, att han såg sitt öde, och att det kostade
på att lämna en hustru, som snart skall i barnsang. Det,
som mäst oroade dem i deras bedröfvelse, var den myckna
kostnad, han användt på Fredrikshof af egna pängar, en
stor och betydelig förlust för hans famille.”
Konungen lät nu skicka efter cancellierådet Geheb,
för att höra, huru det är, om kostnaderna för
Fredrikshof ej äro upptagna, och jag gick ned på torget.
Andra dagen var jag buden till H. Ex. Bjelke på stor
diné. Broman kunde ej dölja sin vunna seger, utan under
det jag talte med H. Ex. Cedercreutz, presidenten Bjelke
och flera, som kände min liaison med Stirrn och nu fått
höra hans disgrace, kom han med leende mine och
frågade: ”Huru mår din goda vän Stirrn?” — ”Som en
hare, drefven af vilthundar”, svarade jag ej mindre
malicieust, så att cirkelen, som voro Stirrns vänner,
kommo i fullt skratt.
KI. 6 var jag efter befallning inne hos kungen, och
som det efter vanligheten hos H. Ex. Bjelke dracks
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
