Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fredriks sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NTE ERT Ar RR
borg, och började beskrifva Ahlberga. ”Till åminnelse
af H. M:t skall det nu förbyta namn och kallas
Fredriksberg till bevis, att det ar af E. M:t mig gifvet.”
Jag hade en innerlig gladje att se konungens glada mine
under denna rodomontade, och efter inemot en timmas
konversation sade han: ”Du glömmer, att det är
julafton. Far nu till din fästmö och ge henne julklapp. Du
skall i morgon afton vara här.” Jag önskade H. M:t
rolig natt, och han svarade, ”Hälsa från mig!”
På den lappen jag fick kunde jag jugera, att det var
en växel. Jag lade den i taskboken och for directe till
Malmströms kl. 2/,8. Jag låddes för fästmön som jag
måste fara bort igen, då jag ej haft tid skaffa mig
någon julklapp, men hennes hederliga karaktär, som ej
ville göra mig minsta depense, hindrade mig. Det var
ingenting hon ville hafva. ”Här blir ingen julklapp i
afton.” — ”Nå, då skall allt sparas att göra grant på
Ahlberga, till dess jag får den efterlängtade glädjen att
emottaga er där!”
Vi passerade utan främmande julafton, och åter
hemma tog jag fram sedeln, som var en växel af Kooeck
& C:ie i Hamburg, dragen på herr Claes Grill, stor
1,500 rdr bco och förfallen den 9 januari.
Det rörde mig så, att hade min bön till Gud kunnat
förlänga herrens lifstid, gick den visst nu — sedan jag
lagt mig — af det allra känslofullaste hjärta. Och jag
beslöt hos mig själf att ej resa till Bergslagen, utan
afbida att vara närvarande vid den för mig högst
beklageliga dagen.
Helgdagarna passerades med kalaser, och alla aftnar
kl. 6 var jag hos H. M:t, antingen ensam eller i
sällskap med archiatern Buchman, då vi ibland blefvo
befallta att tala högt och konungen kunde höra på hela
långa stunder utan att säga ett enda ord, hvarföre vi
alltid hittade på något haslerie att roa honom med.
Under tiden blef jag intime vän med Buchman och
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
