Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsboherrens bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
o
i
hustru visade dem alla, och jag lät ej vidare märka det
minsta hvarken för henne eller dem.
Den 30 mars, då jag om afton med posten fick
påminnelse från amiral Ruuth om mitt dröjsmål på landet,
anmärkte jag det till min moder att ej längre kunna
dröja utan att risquera min tjänst och välfärd. Jag talte
om, att jag nödvändigt den 1 maj skulle vara på Aland
och föra folket till Sveaborg. Jag lät syskonen och alla
läsa brefvet, men likafullt trodde alla, att det var mitt
missnöje, som påskyndade resan.
Doktorn försäkrade, att det omöjligen kunde dröja
8 dagar till, innan det vore slut, och jag lät genom
syskonens böner beveka mig att vänta till nästa
torsdagsmorgon, då jag ofelbart måste resa, huru ömt det är för
mig.
Den 5 april inföll min tour åter att vara hos min
fader tillika med syster Beata ifrån kl. 10 till 4 om
morgon, och hade han öfver natten varit ganska rolig, dock
utan särdeles hvila. Han hade med glädje hört oss läsa
för honom dödsbetraktelser under andäktiga suckar och
bön, så att vi ej kunde märka någon betydelig ändring,
då vi kl. mot 5 aflöstes af bror Herman och syster Sara
Regina. Jag gick upp till min hustru, klädde af mig och
berättade tillståndet. Jag trodde allraminst, att det var
sista gången jag såg min fader i lifvet.
Min hustru klädde sig och gick ned, och jag
somnade rätt godt, men
Den 6 kl. 7 kom hon upp och kunde ej återhålla sitt
snyftande, hvaraf jag vaknade och fick den beklagliga
tidningen, att min fader nyss var afsomnad. Jag
skyndade mig i kläderna att deltaga i den allmänna sorgen,
som här var i huset, och som en skyldig erkänsla efter
sådan hedersman i orten. Då en anständig begrafning
ej kunde värkställas på så kort tid, att jag kunde den
bevista, blef äntelig beslutat, att jag fredags morgon får
resa, sedan jag af innersta hjärta begråtit en vördad och
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
