Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagsman och kommendörcapitain
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rer
till min broder hofradet Tersmeden, som nu for
intressenternas rakning disponerade denna stora egendom.
Den 22 afreste vi i godt sallskap till min svager,
cornetten Malmström. På Larsbo voro vi oandeligen
valkomna. Här passerade vi de första dagarna. Sedan på
Wanbo, Malingsbo, Ludvika och Naarn, hvarifran vi
togo vägen till Ramnäs och följdes åt till Stockholm.
Den 12 januari 1756 återkommo vi till hufvudstaden,
då riksdagsgöromålen företogos. En min intimaste vän,
kammarherren och lagmannen Eric Wrangel, som år
1744 följde mig på resan efter vår nuvarande drottning,
hade till mig ett oinskränkt förtroende, änskönt vi voro
utaf alldeles olika tänkesätt, och sökte vid alla tillfällen
persuadera mig att öfvergå till det andra partiet. Han lät
mig oförmärkt förstå den nytta och fördel jag kunde
draga att gå till kungens parti. Han vore från högre ort
därom anmodad.
Jag tyckte på hans inbundna ord, som någonting
högre tenterades, och försäkrade honom, att jag är min
konung så mycket tillgifven som han eller någon, att
min öfvertygelse var, det bägge partierna sökte rikets
väl, ehuru modus kunde kanske vara olika, men det min
skyldighet som svensk är så länge jag lefver att som
riksdagsman med lif och blod, så mycket i min lilla
makt står, hålla våra grundlagar bokstafveligen i helgd,
ty en jämvikt emellan konung och rådet bör bibehållas.
Detta gaf mig någon mera soupgon om hvad jag i
tysthet hört glunkas, att någon hemlig anläggning vore
till konungamaktens utvidgande och att grefve Brahe
skulle vara hufvudman till denna tillställning, men jag
höllt det hos mig så tyst, att aldrig någon kunde märka
hvad jag visste. Dock blef det allt mer och mer styrkt
utaf ett tal, som Brahe med nog ifver höll i februari
månad på Riddarehuset, och af den kallsinnighet,
hvar
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
