Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagsman och kommendörcapitain
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med han, som gammal vän och broder, bevisat mig sedan
mitt sista samtal med Eric Wrangel.
Tisdagen den 3 februari får jag Kongl.
Amiralitetscollegii befallning att oaktadt jag var riksdagsman till
den I maj installa mig uti Carlskrona, att emottaga
skeppet Prins Wilhelm under Schoutbynachten grefve
Diedrich Taubes befäl. Han skulle med 6 skepp och 2
fregatter utga och conjugeras med en lika stor esquader
af danska skepp.
Denna oförmodade händelse satte mig i mycken
embarras. Jag hade allenast vårt lilla silfver med oss.
Duktyg, köksredskap och alla behofver saknades. Jag gick
till grefve Fersen och föreställde detta i närvaro af flera
betydande af partiet, hvilka alla voro ej mindre
surprinerade än jag, att Collegium i fredlig tid kommenderat
mig som varande riksdagsman. Resultatet blef, det jag
skulle hos konungen straxt lägga in och besvära mig
öfver Collegii underliga kommendering.
Hofrättsrådet Rappe åtog sig straxt uppsätta
suppliquen, den jag underskref, hvarefter jag for till
statssecreteraren Carlskiöld att föredraga mina besvär med
allra möjligaste första. Emellertid var både jag och min
hustru outsägeligen inquietta öfver den depense, hvaruti
jag skulle försättas för att skaffa allting till en
sjöcampagne — och ännu mera öfver att förlora alla mina
anstalter i Finland.
Outsägelig brydd i denna ställning, måste jag dock
tänka på mina finska anstalter och gick till Ehrensvärd,
som hoppades, att K. M:t skulle finna Amiralitetscollegii
kommendering obillig. Denna min kommendering var
en standig konversation hos mina vanner och gynnare
som besynnerlig, och herrarna i Tull-Direction arbetade
att fa behålla mig.
Den 8 mars viste sig mitt öde, då jag utaf
statssecreteraren fick konungens resolution att sa vida jag ej
vore Caput Familiae, kunde min fullmakt på
Riddarehu
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
