Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Familjelif och krossade illusioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ceau, pretenderar 1,500 daler om året och att, som själf
af hederligt folk, njuta herrskapets vanliga politesse.
Ifall jag accepterar denna dryga lön samt består fri resa
till Helsingfors, hälst sjövägen, begär secreteraren svar
med första möjeliga. ”Bergeau är emellertid här i huset,
nyttjas under mig i cancellie, har en ganska vacker styhl
och ett anständigt uppförande.”
Min hustru, mån om vår lilla kvicka sons uppfostran,
men litet embarrasserad, att hon själf ej kunde fransyska
och tala vid honom, var tvehugsen. Jag däremot fannt
kortaste vägen, att hon på detta sätt skulle genom
dagelig öfning snart lära fransyska, och var hjärtelig glad.
Jag svarade straxt och tackade, att jag var ganska nöjd
med offerten.
Ifrån min svärfader, som nu var i Stralsund att
revidera fältcontoirets räkenskaper för sista kriget, hade vi
äfven bref.
Fredagsmiddagen den 9 maj kom Lindgren ut och
medhade Mr. Berceau med sin koffert. Jag roade mig se
min hustru vid forsta aborden vid Bergeaus ankomst. En
skalig vacker vaxt, smal, mager och medelmattig, men
med ett gulblekt, kopparrigt och litet skelogdt ansikte,
dock med fransyska artiga fagoner att komplimentera.
Det narraktigaste var, att var lilla son straxt attacherade
sig till honom, som de lange kant hvarandra. Gossen,
kvick och munter, 5 år gammal, pratade svenska, hvaraf
Bergeau förstod ganska få ord. Han svarade på
fransyska, hvaröfver gossen föllt i fullt skratt.
Jag talte då vid honom, beklagande, att min hustru
ej förstod fransyska, rekommenderade min son, som nu
öfverlämnas honom till education, att om dagarna
ständigt vara i hans sällskap, och sade mina tankar om
barnets uppfostran, att som gossen hade ett böjligt och godt
sinne, får ej minsta hårdhet brukas, utan skall barnet
genom lek vänjas få vänskap för honom och först lära
språket och faconer att lefva, ty det vore ännu för
bit
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
