Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konflikten med Ehrensvärd på Riddarehuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot hustru och mig, ehuru jag ej underlät säga honom
rent ut, att jag fannt deras sammanlefnad besynnerlig.
Nyårsdagen den I januari 1765 gick jag bittida till
min syster, som ännu låg. Jag önskade henne Godt nytt
år och att Gud måtte gifva hennes man ett annat
sinnelag. Hon som förståndig ville aldrig låta märka minsta
missnöje, utan skyllde på hans sjuklighet. Han var
annars en ganska hederlig, beskedelig och kar man. ”Min
tid blir intet så lång, det känner jag redan i mitt bröst”,
sade hon. Och vi skiljdes åt med tårar till kl. mot 9,
då hon kom in till mig. Hennes man vore nu vaken!
Vi följdes åt till honom, och jag såg med nöje den
vänlighet, hvarmed de önskade hvarandra Godt nytt år.
Han emottog hennes embrassement på sin säng. Jag
däremot piquerad gjorde en kort och torr kompliment,
önskande min svåger en bättre hälsa och den glädje, som ett
ett ljuft och kärt äktenskap medför.
Hela dagen var jag vid elakt humeur, och som
söndagen tillstundade, beställde jag hästar till
månddgsmorgon kl. 8, då jag tog afsked och reste i sällskap med
Odencrantz och hans fru till Stockholm, dit vi anlände
söndagen den 9 (6) januari. Jag gick straxt till mina
svärföräldrar och lät afpacka vagnen uti mitt kvarter hos
Psilanderhielms.
Måndagen den 10 januari blef mitt första göra att
leta upp Carl Sparres logement. Han, ganska nöjd med
de 2:ne undfångna fullmakter, frågade, om jag ej under
min resa attrapperat någon mera? ”Nej”, svarade jag,
”Myssorna hafva ner åt landet en sådan öfvervikt, att
de betala 1,000 plåtar för en fullmakt, och i sådan handel
kunde jag ej ingå. Om jag skall döma efter ton, där jag
farit fram, ser det förbannadt ut för oss att kunna hålla
dem stången.”
”Ja, men man får göra hvad möjeligt ar, for att de
ej rasa öfver skacklorna. Nog ser jag förut, att hvad
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
