Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konflikten med Ehrensvärd på Riddarehuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landtmarskalksvalet angår, lärer det hålla hårdt, men vi
få ej ge hoppet förloradt, utan hvar på sin kant arbeta
som karlar.”
Han frågade, hvad han vore skyldig för
fullmakterna? — ”Ingen fyrk, och jag vill ej stå tecknader uti din
legohjonslängd.” — ”Dit skulle du ändå aldrig komma,
ty det upptages på fullmaktens kostnad. Annorlunda vet
Carl Rappe, Adelsvärd och flera nyttja denna
commission.” — ”Det är ej mitt humeur, men det förbehåll gör
jag att ej anmodas hålla någon klubb och sätta som sist
själf pänningar till. Dock skall jag aldrig underlåta att
öfvertyga mina vänner och bekanta om ett redeligt
uppsåt för fäderneslandet.”
Jag gjorde sedan några visiter, åt middag hos
svärföräldrarna och for kl. 5 till generalen grefve Fersen.
Aftnar och halfva nätterna användes i
sammankomster, allt till dess riksdagen utblåstes. Men allt arbete var
fåfängt. Generalmajoren Rudbeck hade en deciderad
pluralitet till landtmarskalk. Han som gammal vän sökte
både själf och igenom sina emissaires persuadera mig
och alla mina släktingar att öfvergifva vårt tänkesätt,
försäkrande om förmån, men vannt intet därvid.
Han blef med någon pluralitet landtmarskalk.
Således då Hattarna lågo betydeligen under, befattade jag
mig ej mera med några operationer, och fannt längre
fram på riksdagen nyttan af min försiktighet, utan
roade mig i sällskaper och occuperade mig postdagarna med
min correspondance.
Med general Ehrensvärd hade jag nästan dageligen
varit i sällskap uti våra riksdagsvänningar. Dock hade
jag aldrig nämnt om ersättning för mitt mistade
compagnie, men den 15 mars hos honom till middag kom par
hasard denna discours att moveras af en hans nära
släktinge och min gynnare, generalen Mannerheim.
Vi hade supit starkt om, så att sinnena voro nog
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
