Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gikten och flyttningen till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vaknade kl. !/, 3 om natten med värk i rygg och
nacke, så att min hustru måste upp och gifva mig
hjorthornssalt. Dock fick jag ingen sömn mera, ehuru för att
ej oroa henne jag drog mitt kors med mycket tålamod,
till dess dr. Bergius kl. 10 andra dagen kom. Han
ordonnerade hvad som skulle brukas och att jag om några
dagar skall börja dricka Permuntervatten.
Bergius bortgången, kom von Gerdthen och berättade
mig, det vår estimabla grefvinna Sjöblad med döden
afgått, och att hans svägerska, fröken Ebba Sparre, fått af
gumman huset i testamente. Han erbjöd mig hyra det
emot 500 dr. silfverm., hvilket jag antog. Han berättade,
att bland alla indragningar, som nu äro i project, äfven
är, att de nya volontaire-compagnierna stå i fara att
reduceras till 50 man hvardera. ”Det har vi att tacka deras
förbannade försummelse, som ej i rättan tid med
uppsättningen fullgjort deras skyldigheter.”
Denna obehageliga nyheten ökade min värk. Jag
skickade efter borgmästar Ekman, en af de betydeligaste uti
Mössepartiet, men tillika en min intima vän och
hederlig karl, som satt i Defensionsdeputation och var mycket
gällande. Honom förtrodde jag mitt åliggande om
compagniet och deducerade den oförrätt, mig skulle ske, att
jag för de andras fel och försummelse skulle förlora
hälften af min inkomst. Efter mycken öfverläggning lofvade
Ekman att arbeta i min faveur.
Häraf fick jag en liten tröst och var nog säker på
Ekmans löften. Jag hade bland Myssorna många goda
vänner, som under min sjuklighet hälsade på mig,
beklagande mitt förestående öde.
Flere af dem lofvade arbeta i min faveur, hvilket gaf
mig något hopp. Alla, som besökte mig, fingo höra min
klagan, så att pluraliteten fannt det orättvist, att jag,
som fullgjort mina skyldigheter, skulle för de andras
försummelse blifva lidande. Alla lofvade att tala vid sina
vänner och bekanta.
241
16 — Memoarer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
