Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlskronalif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
volonteurernas sjukdom. Brandenburg, en ganska habile
fältskär, men tillika egenkär och capricieux tysk, hade
befallt en af fältskärsgesällerna att gifva karlen andra
medicamenter än hvad Kjähler ordonnerat, hvilket högeligen
förargade Kjähler, att tysken blandade sig uti medicinen.
Kjähler snäste honom, och disputen blef häftig. I
detsamma kommer Raijalin in i rummet. Han såg tyskens
hetta och fick höra hans ovett mot Kjähler, hvarföre han
steg fram och bannade Brandenburg med mycken
myndighet och höttade åt honom med käppen. Detta
piquerade så fasligen tyskens ambition, att han i ifvern sprang
på dörren, puttrade och svor, så att vi föllo i ett stort
skratt. Raijalin gjorde en liten tour och gick straxt bort.
Sedermera sökte jag med foglighet hela tiden stilla
dessa disputer och förmå Brandenburg ej blanda sig uti
medici göromål, och jag vannt så hans tillgifvenhet, att
jag sällan hörde någon dispute i sjukhuset.
Jag gick in med honom och Kjähler i
öfverläggningar om alla de förbättringar, vi funno nödiga, och
uppsatte våra tankar skrifteligen.
Den 15 februari, efter den vanliga
halfmånadsutskrifningen, förmiddagen af mig hållen, på konvalescenter,
gick jag till amiral Raijalin. Jag fannt honom vid godt
humeur och resonerade med honom om förbättringarna,
dem han alla gouterade. Han bad, om jag ville sätta upp
mina tankar skrifteligen, skulle han föredraga dem i
Collegio.
Onsdagen den 7 mars öfverlämnade jag till amiral
Raijalin detta mitt yttrande. Han lofvade med allra
första säga mig sina tankar och sedan till Collegium ingifva
alltsammans, men hela månaden passerade, utan att jag
hörde det minsta förrän Påskafton, då grefve Sparre
skickade efter mig och med en kompliment frågade, om jag
ej ville continuera uti sjukhuset instundande kvartal?
Raijalin hade i Collegio berömt min activitet och
omtanka.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
