Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Huru skall man göra testamente?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SES
SB rr
NR
Aa
HURU SKALL MAN GÖRA TESTAMENTE ? T
Däremot kan man i testamente utse viss person till
värkställare eller ge honom i uppdrag att närmare besluta
om sättet för kvarlåtenskapens användande. Likaså kan
en person åt en annan författa och nedskrifva den handling,
som denne ämnar göra till sitt testamente, han kan t. o.
m. biträda vid underskrifvandet: intet af allt detta behöf-
ver göra intrång på testamentsgifvarens själfständighet.
Allt, som kan få sken af påtryckning, "lock eller
pock"’, bör naturligtvis undvikas. Sålunda bör testaments-
gifvaren ej inskränka sig till att svara Ja och nej på fram-
stälda frågor; sådant tillvägagående måste väcka tvifvel
om testamentets frivillighet, i synnerhet om testamentsgifva-
ren är sjuk och trött, eller om den frågande, som lägger
honom svaret i munnen, själf har någon fördel af testa-
mentet. Att det, som testamentsgifvaren bifaller, blifvit
af annan föreslaget, behöfver dock ej hindra testamentets
giltighet, blott beslutet tydligt framträder såsom hans eget.
Äro testamentsgifvarna flere, böra de hvar för sig till-
kännage sin vilja.
Att ett skriftligt testamentes täxt ej behöfver vara egenhändigt
skrifven, är nyss sagt; det är ofta, i synnerhet om testamentsgifvaren
är ovan vid skrifgöromål, lämpligt att anförtro handlingens uppsättande
åt någon pålitlig och kunnig person.
Ej häller underskriften behöfver vara egenhändig. Bomärke duger.
Skrifkunniga personer ha sällan bomärken, men den, som af lamhet,
mattighet, skrifvaresjuka e. dyl. är urståndsatt att själf föra pennan,
kan anmoda något af vittnena att vid underskrifvandet styra hans hand
eller ock låta vittnet skrifva namnet. Härvid plägar efter namnteck-
ningen tilläggas "med styrd hand” eller "med hand å pennan" (m. h.
å. p.); hvarjämte denna omständighet anmärkes i vittnesmeningen. Är
bandlingen nnderskrifven i vittnenas frånvaro, bör testamentsgifvaren
inför dem uttryckligen erkänna underskriften. Ett förordnande, som
helt och hållet saknar testamentsgifvarens underskrift, väcker tvekan,
huruvida skriften värkligen är af honom godkänd såsom testamente,
eller om den endast är ett förslag därtill. En sådan handling torde
väl kunna bli giltig, om vittnesbevisningen är klar; men för dylik
ofullständighet bör man dock akta sig, emedan den lätt ger anledning
till tvist. Vid underskrifvandet bör man jämväl utsätta tid och ort.
I förbigående anmärkes, att testamente ej är ogiltigt därför, att
det är skrifvet med blyerts; dock bör dylik skrift användas endast i
nödfall, emedan den lättare utplånas eller blir oläslig samt obehöriga
ändringar lättare kunna insmygas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
