Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1916 - Sverges textilindustri i äldre tid. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TE XT ILARB ET AREN
Sverges textilindustri i äldre tid.
i.
Ur den av kommerskollegium på vederbörligt
uppdrag vidtagna och i juli 1914 i bokform utgivna
specialundersökningen rörande textil- och
beklädnadsindustrin i Sverge anföra vi följande även för denna
tidnings läsare högst intressanta historik om Sverges
textilindustri i äldre tid, författad av utredningens
ledare, aktuarien fil. lic. A. Lilienberg:
Sverge tillhör pä grund av sitt avskilda
läge och bristande kapitaltillgång de länder,
som endast så småningom och under
stora svårigheter lyckats uppnå en mera
betydande industriell utveckling. Bortser man
från järnproduktionen, som i Sverge är
urgammal, kan nämligen sägas, att industri i
egentlig mening så gott som fullständigt
saknades ända fram till förra delen av
1700-talet. Dessförinnan tillgodosågs landets
behov av industrialster huvudsakligen utifrån.
Tidpunkten för Sverges framträdande som
mera viktig avsättningsort för främmande
varor sammanfaller med de tyska
hansestä-dernas maktutveckling under senare delen av
medeltiden. På grund av de oordnade
ekonomiska och politiska förhållanden, som dä
rådde inom landet, blev det de utländska
köpmännen möjligt att slå under sig den
huvudsakliga handeln med såväl ut- som
ingående produkter. Bland de förra
märktes utom järn och råkoppar särskilt
skogsprodukter, sill, hudar, skinn och vissa
lantmannaprodukter samt bland de senare salt,
humle och specerier, vin, öl samt olika slag
av husgerådsartiklar och manufakturvaror,
framför allt lärft, kläde och sidentyger. Vad
nu särskilt beträffar förbrukningen av
utländska spånadsvaror, så inskränkte sig
densamma vid här ifrågavarande tid i stort
sett till de burgnare kretsarna bland
aristokratien och borgerskapet, där anspråken, på
rikare och bekvämare levnadsvillkor så
småningom börjat göra sig alltmera gällande.
Orsaken till nämnda utveckling får framför
allt sökas i den livliga politiska beröring
med Tyskland och Danmark, som
Kalmarunionen och närmast efterföljande tid
medförde för Sverge, och som föranledde en
talrik tillströmning av främmande hovfolk
och funktionärer. Dessa främlingar
utvecklade inom landet en för äldre svenska
för
hållanden okänd lyx i klädedräkt och
levnadssätt, vilken åt deras yttre uppträdande
gav ett uttryck av glans och förfining, och
som därför lockade till efterföljd. De
tyska köpmännen önskade också ingenting
högre än att utvidga marknaden för sina
varor, och deras nit i detta hänseende bör
även räknas som en medverkande faktor vid
införandet och utbredandet av utländska
vävnadsalster i landet. Några försök att
genom inhemsk konkurrens utestänga dessa
alster förspörjas icke under medeltiden. Den
stora allmänhetens behov av spånadsvaror
tillgodosågs genom hemslöjd, men denna
arbetade med primitiva redskap och efter
uråldriga metoder, vilket hade till följd, att
de framställda produkterna icke till finhet
och utseende kunde mäta sig med de
främmande. Det bör vidare ihågkommas, att
hanseförbundet vid denna tid tack vare sin
ekonomiska och politiska maktställning
tidvis förmådde utverka tullfrihet vid sin
varu-införsel, vilket naturligen, även om
förutsättningar för en inhemsk industri annars
förefunnits, måste ha förhindrat dess
framväxt.
Med Gustav Vasas övertagande av
regeringsmakten kan i viss mån en reaktion i
förhållande till unionstiden sägas ha inträtt. De
främmande herrarna ägde icke längre något
att beställa inom riket, och så snart landets
styrka det medgav, tillgrep konungen även
medel att hämma krämarnas framfart.
Tullarna skärptes, och fogdar och tullskrivare
tillhöllos att hålla noggrann uppsikt och
anteckning över såväl in- som utförsel av
varor. Samtidigt underkastades det inre
varubytet vissa reglefhenterande
bestämmelser. Sålunda fingo endast några särskilt
angivna marknader besökas av köpmän från
främmande orter. Ett stort antal marknader
avlystes helt och hållet, medan åter andra
uteslutande förbehöllos för
marknadsplatsernas egna borgare. Därjämte förbjödos
frälsemän och alla kronans
befattningsinnehavare samt prästerna att befatta sig med
köpenskap liksom även alla sådana
personer, som icke genom förmögenhet och
köpmannabildning ägde särskilda
förutsättnin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
