- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XIII. 1916 /
9

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1916 - Självbehärskning, av Textyrius - Förbundets 8:de kongress - Bristen på kvinnlig arbetskraft inom textilindustrin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN

9

ständigt hava för ögonen. Alla nykterhetsmärken i
världen kunna ej återskänka det fulla förtroendet åt
en människa som uppträtt berusad. Tvivlet och
misstanken gror alltid hos dem av vilka man önskar
bekomma aktning och förtroende. Ett återfall kan ju
alltid riskeras; den tanken ligger nära till hands.
Det låter hårt, men är ej dess mindre sant.

Genom att aktgiva på sig själv och sin omgivning,
genom måttlighet i allt och med stränga krav på sig
själv, tillägnar man sig den självbehärskning, som
utgör villkoret för ett anständigt uppträdande i livets
alla skeden.

Varje organiserad arbetare bör göra allt för att söka
tillägna sig den nödvändiga självbehärskningen. Det
är visserligen gott och väl att vara solidarisk med
sina kamrater och sin klass samt fullgöra sina
skyldigheter till den rörelse, genom vilken arbetarklassen
vill kämpa sig fram till en plats i solen, men därmed
är ej all rättfärdighet uppfylld. Självansvaret bör
även utvecklas och stärkas hos varje enskild individ
inom rörelsen, ty därmed följer aktning och förtroende
för såväl rörelsen som den enskilde medlemmen.
Söker varje organiserad arbetare uppfylla även detta
krav skall målet med säkerhet nås både fortare och
säkrare än under ett motsatt förhållande.

Textyrius.

Förbundets 8:de kongress.

Förbundets 8:de ordinarie kongress kommer att
hållas i Norrköping lördagen den 10, söndagen den
11 och måndagen den 12 juni (pingsthelgen) 1916
med början kl. 10 f. m.

Alla frågor och motioner, avsedda att behandlas
vid kongressen, skola insändas till förbundets
expedition senast den 20 mars 1916.

Motion till kongressen kan väckas av varje
för-bundsmedlem och skall motionen framlämnas till
respektive avdelning med yrkande om dess godkännande.
Skulle motionen ej godkännas och avdelningen
sålunda ej upptaga densamma som sin, skall dock, om
medlemmen så yrkar, motionen genom
avdelningsstyrelsens försorg insändas till kongressen.

Förbundsavdelning äger rätt att till kongressen
sända ett ombud för varje påbörjat 100-tal
medlemmar. Suppleanter väljas till lika antal med ombuden.

För ombud utfärdar avdelning fullmakt,
undertecknad av tvenne styrelseledamöter. Fullmakten skall
insändas till förbundets exp. senast 14 dagar före
kongressens öppnande.

Förbundsstyrelsens ledamöter kunna icke väljas som
ombud, men äro skyldiga närvara vid kongressen och
äga där förslags-, yttrande- och rösträtt utom i vad
som gäller den gångna tidens förvaltning och
verksamhet.

Bristen på kvinnlig arbetskraft
inom textilindustrin.

Sedan åtskilliga år tillbaka har en
kännbar brist på kvinnlig arbetskraft gjort sig
gällande inom textilindustrin här i landet,
särskilt å de orter, där ifrågavarande
industri oanat hastigt utvecklat sig, såsom t. ex.
i Borås, där cirka 90 proc, av hela
fabriksarbetareantalet redan tagits i anspråk av
textilindustrin. I Norrköping 66 proc. Men
bristen på kvinnlig arbetskraft gör sig även
gällande å övriga orter, där textilindustrin
är något så när representerad. På manlig
arbetskraft finns det däremot överflöd
överallt. Då så är förhållandet kunde man
tycka, att textilarbetsgivarna icke ha någon
anledning till klagan över brist på
arbetskraft. De se emellertid icke saken på det
sättet. De vilja ha billig arbetskraft och —
framför allt — villig sådan, d. v. s. villig
att foga sig efter arbetsgivarnas vilja. Det
är, som bekant, en allmänt utbredd
mening bland textilarbetsgivarna, att den
kvinnliga arbetskraften är viljelösare, tåligare
och i alla avseenden fogligare än den
manliga. Och det är, tyvärr, nog så sant. Den
manliga arbetskraften organiserar sitt
motstånd, den kvinnliga icke. Förutom sin
större förmåga att underordna sig och lida
betraktar kvinnan i regel sitt fabriksslit
såsom en snart övergående livsepisod:
äktenskapet är hamnen och målet, som
fångar huvudintresset. Att många, väl
inkomna i hamnen, få återvända till fabriken, och
att många aldrig komma ur fabriken,
förändrar intet. De ledas av en naturlig
instinkt, som icke kan förkvävas av något.

Tydligen komma arbetsgivarna icke att
fylla bristen på kvinnlig arbetskraft med
manlig sådan innan alla tänkbara utvägar
äro stängda, importen ej undantagen. Jo,
en möjlighet förefinns för att de ej allenast
skulle fylla bristen utan också ersätta den
kvinnliga arbetskraften med manlig i den
utsträckning tillgången medgåve, nämligen
om kvinnorna organiserade sig och krävde
bättre arbetsvillkor. Bleve arbetsgivarna
nödsakade betala högre löner skulle de med
all säkerhet föredraga den manliga
arbetskraften.

I Borås torde bristen på kvinnlig
arbetskraft f. n. vara synnerligen kännbar, varför
en föreläsning av professor E. Heckscher, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:05:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1916/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free