Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1917 - Blandning - Sverges textilindustri i äldre tid. V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
T E XTIL ARB ET ARE N
löpte sig till 104 miljarder mark; efter 3 års krig steg
den till 450 miljarder. Skulle man forma de 7,000,000
dödade till ett liktåg så räckte detta från Paris till
Wladiwostock. Före kriget var den engelska
krigsflottan värd högst 3 miljarder, d. v. s. mindre än det
belopp, som räntan ä krigslånen nu kostar England.
För sina krigskostnader kunde Tyskland ha köpt alla
bomullsfält, kopparverk och petroleumskällor i
Förenta staterna och ändå haft många miljarder över.
Frankrike har redan förlorat dubbelt så många män
som det finns i Elsass-Lothringen. Ryssland hade för
sina krigsutgifter kunnat bygga ett järnvägsnät som
varit tätare än i något annat land.
Är 1915 producerade den svenska textilindustrin
för 88.01 miljoner kronor olika slags garn mot 72.48
år 1914 och 73.42 år 1913. Vävnader producerades
till ett värde av 121.99 miljoner krön or mot 96.64 år
1914 och 97.26 år 1913.
Antalet redovisade industrianläggningar utgjorde
år 1915 9,828 med en sammanlagd personal av
404,674, varav 30,738 tillhörande förvaltnings- och
373,936 arbetspersonalen. Den använda primära
drivkraften anges till 1.32 milj, effektiva hkr. Värdet av
industrins för avsalu framställda produkter har
skattats till 2,715.25 milj. kr. Medtages även värdena på
metallprodukter, avsedda för vidare bearbetning vid
resp, verk, erhålles en summa av 3,073.53 miljoner
kronor.
Sverges textilindustri i äldre tid.
v.
Förordningen av år 1693 synes
emellertid lika litet som sina föregångare hava lett
till åsyftad påföljd. Sidenvävarnas
klagomål över bristande arbetsförtjänst och
olaglig import av sidenvaror fortforo, och’de
förbjudna tygerna voro i allmänt bruk.
Regeringen förtröttades emellertid icke, och
kommerskollegium fick befallning att
utfinna nya medel mot det onda. Till kollegiet
uppkallades också såväl medlemmar av
Stockholms magistrat som samtliga
sidenvävare och sidenkrämare för rådplägning i
ämnet. På de senares inrådan stannade
man inom ämbetsverket bl. a. vid det
förslaget, att stapelstäderna borde förbindas att,
i den mån de icke ägde egen
sidenmanufaktur, årligen från Stockholm inköpa en
viss varumängd, motsvarande deras genom
särskild undersökning utrönta förbrukning.
Kungl. Maj:t fann förslaget gott och gav
landshövdingarna i uppdrag att genom
magistraterna låta verkställa de behövliga
beräkningarna.
Ovan beskrivna förvaltningsåtgärd till den
inhemska sidentillverkningens upphjälpande
synes hava varit den sista mera
anmärkningsvärda under Karl XI:s regering. I stort
sett kan om hithörande lagstiftning sägas,
att den icke uppfyllde sitt ändamål, om
också densamma till en viss grad
möjliggjorde grundandet av en nationell
sidenindustri. De påtalade missbruken och
un
dersleven kunde icke helt övervinnas, och
utsikt förefanns, att desamma skulle gripa
omkring sig på nytt, så snart regeringens
uppmärksamhet av någon anledning
upptogs på annat håll. I fråga om den övriga
textilindustrin var ställningen delvis en
annan. Myndigheterna ägde här, särskilt vad
beträffar klädesfabrikerna, vissa möjligheter
att neutralisera den utländska konkurrensen,
vilka icke stodo till buds med hänsyn till
sidenmanufakturerna. Dessa möjligheter
be-stodo däri, att kronan själv använde stora
kvantiteter kläde för arméns räkning och
genom fördelandet av leveranserna på olika
fabriker kunde bereda dessa en säker och
regelbunden avsättning. För övrigt
tillämpades även tullskyddsystemet med stor
skärpa, ehuru intet allmänt införselförbud för
kläde sattes i verket, vilket bl. a. får
tillskrivas svårigheten att avvara tullinkomsterna.
Ifråga om lärft började prohibitivsystemet
att tillämpas med större stränghet först år
1694, då ett stort antal lärftsorter
utestängdes från införsel, under det att andra
belädes med förhöjda tullavgifter.1
Resultatet av de omfattande
ansträngningar, som under Karl XI:s tid gjorts för
den inhemska industrins upphjälpande,
sammanfattades av kommerskollegium i dess
Berättelse till Kongl. Maj-.t om Commerce-
1 Jfr Stiernman V: s. 457.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
