Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2—3. Nov. 1919 - Tyska Textilarbetareförbundets 13:de kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
19
Tyska Textilarbetareförbundets
13:de kongress.
Vårt broderförbund i Tyskland höll
den 21—26 juli i år sin 13 :e kongress i
staden Plauen in Vogtland (Sachsen).
Kongressen, vars förhandlingar
försig-gingo i Folkets hus’ stora sal, bestod av
närmare 300 deltagare, varav ett 30-tal
kvinnliga, representerande cirka 370,000
medlemmar.
På aftonen dagen före kongressens
öppnande voro de tillstädeskomna
ombuden och gästerna inbjudna till en särskild
för dem av avdelningarna i Plauen
anordnad konsert i Folkets hus, varvid
stadska-pellet och en sångkör medverkade.
Som gäster voro närvarande: för
landsorganisationen, hr C oh en, staden
Plauen, d :r Schotte, Svenska
textilarbetareförbundet, hr G. Janzén, Danska
textilarbetareförbundet, hr Chr. Nielsen.
Under sin redogörelse rörande
förbundets verksamhet sedan kongressen år 1916
berörde förbundets förste förtroendeman,
hr Carl Hübsch, den förlust som
förbundet lidit genom kriget, i vilket 45,937
medlemmar deltagit. Av dessa hade 5,291
dödats dels direkt på slagfälten och dels
genom i kriget erhållna sår. Även
förbundets andre förtroendeman, hr Wilh.
Rösell, var fallen i kriget. (Kongressen
hedrade hans minne genom att resa sig.)
Efter mobiliseringen upphörde förbundet
utbetala strejkunderstöd, då förbundets
alla tillgångar måste användas för
lindrande av nöden bland medlemmarna.
Åtgärden sammanhängde med borgfreden.
Man fruktade att arbetsgivarna under
kriget skulle få övertaget och man bemödade
sig om att ej låta någon entusiasm
uppstå för kriget. För textilindustrin blevo
krigets verkningar fruktansvärda. Till
100 lediga platser funnos 867
arbetssökande. De flesta fabrikerna inställde
driften. Först när arbetsgivarna vädrade
stora vinster sattes fabrikerna i gång. I
Lausitz förklarades över 10,000 arbetare
i lockout på grund av krav på
löneförhöjning. De tillkämpade
löneförbättringarna kompenserade ej på långt när de höga
levnadsomkostnaderna, varför
textilarbe
tarna lidit svårt av undernäring. Efter
revolutionen ökades antalet medlemmar
snabbt. Vid 1914 års slut räknade
förbundet 101,904 medlemmar; 1918 var
antalet 154,381; nu har förbundet över
370,000 medlemmar och någon
tillbakagång behöva Vi ej frukta. De som ännu
stå utanför organisationen måste med. Nu
föreligga två frågor: Vad skola vi nå,
och vad kunna vi nå? Den kapitalistiska
samhällsordningen står kvar och vi måste
se till att erhålla vad som är möjligt
beträffande löner och arbetsvillkor. Å
andra sidan måste vi verka för
textilindustrins socialisering, varför
demokratisering av industriföretagen är nödvändig.
Våra medlemmar måste vi skola. Vi stå
vid en vändpunkt i historien, varför vi
icke kunna använda oss av samma
kampmedel som hittills. Gemensamt och
sammanslutna skola vi dock tåga fram för
arbetarklassens välfärd.
Kongressens förhandlingar präglades
starkt av det nya tidsläget i Tyskland.
Debatter, resolutioner och yrkanden löpte
ut i frågan: Hur skall revolutionen och
demokratin utnyttjas på ett för
proletariatet och mänskligheten lyckligt sätt?
Delade meningar kommo till uttryck, men
ett starkt intryck av famlande kunde ej
undgås.
Vi skola här återge det väsentligaste
av ett föredrag vid kongressen av
förbundets andre förtroendeman, hr Jäckel, dels
emedan det livligt senterades av
kongressens deltagare och dels emedan de däri
framhållna meningarna äro de, varmed de
organiserade arbetarna i Tyskland efter
revolutionen till god del sysselsätta sig
med.
Jag sade redan i går att revolutionen i
Tyskland är en proletärrevolution, vars mål
är socialismen. Därmed är tydligt att
arbetarklassen f. n. har en mission att fylla,
vilken blott den ensam är i stånd till, utan
gemenskap med andra klasser. Varje klass
som uppstår, det lär historien, skaffar sig
sina egna organ ocb instrument som medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
