Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Aug. 1920 - Svenska Vävlagarelörbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
TEXTIL ARBETAREN
emellertid denna sak möjligen vara
omtvistad och säkrast torde nog vara att i denna
sak inhämta det nyinrättade arbetsrådets
mening”.
Huruvida arbetsrådets mening i
berörda avseende inhämtats känna vi ej.
Väv-lagarna arbeta emellertid endast den för
respektive fabriker fastställda
arbetstiden.
I avtalets § 3 återfinnes följande
förbud : ”vävlagare får icke tillhöra eller
understödja någon arbetarnas fackliga
organisation”.
I § 10 bestämmes att vävlagare är
skyldig utföra strejkbryteriarbete.
Bestämmelsen härom lyder sålunda: ”Inträffar
avbrott i arbetet på grund av
—–-arbetsinställelse bland arbetarna–-är
vävlagare skyldig utföra annat arbete, som
av arbetsgivaren anvisas,––––-”.
§ 13 innehåller bestämmelse om att
arbetsgivareorganisationen äger rätt
förklara blockad, bojkott och lockout, och att
vävlagareförbundet saknar denna rätt.
Bestämmelsen har följande lydelse:
”Såsom brott mot detta avtal må icke
anses sådan blockad, bojkott, lockout eller
annan därmed jämförlig åtgärd, vilken av
Sveriges Textilindustriförbund företages
till annan organisations bistånd. Från
Svenska Vävlagareförbundets sida får
dylik sympatiåtgärd icke vidtagas.”
Detta s. k. kollektivavtal saknar
motstycke i vårt land och, vi äro förvissade
därom, i hela världen. Det är ett
offentligt dokument, undertecknat av en
arbetstagaresammanslutning, innehållande
bestämmelse om att de vävlagare, som äro
medlemmar av den undertecknade
organisationen, skola utföra strejkbryteriarbete.
Förbundet har sålt sina medlemmar, vilket
även torde vara arbetsgivarnas mening,
ty i förenämnda till
arbetsgivareorganisationens medlemmar avlåtna cirkulär heter
det: ”Enligt § 3 mom. 2 i avtalet får
vävlagare icke tillhöra eller understödja
någon arbetarnas fackliga organisation. I
gengäld härför har vävlagaren
tillförsäkrats vissa ersättningar vid
driftsstörningar däribland även arbetsinställelse.”
”1 gengäld” för att de icke få tillhöra
textilarbetarnas fackföreningar och för
att de skola utföra strejkbryteriarbete ha
de fått pengar. Något mera förnedrande
låter sig icke tänkas. Kan ett förbund, som
har en ledning, vilket på ett så cyniskt sätt
säljer sina medlemmar, hålla ihop? Vi ha
anledning spörja detta.
Det finns kollektiva arbetsavtal inom
områden, betydligt viktigare för
samhällslivet än en textilfabrik, såsom t. ex.
kom-munikationsverken, i vilka man icke har
infört dessa drakoniska bestämmelser.
Förbjuder ett dylikt avtal
arbetstagareparten att vidtaga strejk så förbjuder det
också arbetsgivareparten vidtaga lockout.
Och intet avtal innehåller bestämmelse om
att arbetsgivaren kan beordra någon
utföra strejkbryteriarbete.
Vad har nu förorsakat att Svenska
Vävlagareförbundet utfört den föga
smickrande handlingen, att underteckna
ett kollektivavtal absolut enastående i
historien? Jo, okunnighet, självrådighet
och förhandlingsoduglighet hos förbundets
ledning. Man har varit okunnig om den
makt, som vävlagarna i egenskap av
arbetstagare i verkligheten besitta. De, som
vid en konflikt skulle något så när
hjälp-ligt kunna upptaga deras arbete, skulle
vara textilarbetarna. Och för dessa kunna
de vara fullkomligt trygga. De behärska
fullt ut sitt arbetsområde.
Man har varit självrådig. Satt sig på
höga hästar. Man har bildat förbundet,
man har hållit konferenser och kongresser,
men man har aldrig inbjudit
textilarbetareförbundet att representera. Man har
icke velat inhämta de värdefulla råd och
upplysningar, som från det hållet kunnat
lämnats. Arbetar en organisation på det
sättet, då är den på förhand dömd att
fullkomligt misslyckas.
Man har varit förhandlingsoduglig. Ty
utan medvetenhet om den egna styrkan,
utan att ha inhämtat goda råd från det
håll, där man kunnat erhålla sådana,
skulle duglighet vid förhandlingarna ha
lämnat ett bättre resultat.
Vi skola avsluta denna kritik med
några erinringar. Textilarbetareförbundet
och dess medlemmar ha intet att invända
mot att vävlagarna upprätthålla en egen
organisation, tvärtom har man från det
förbundets sida förordat detta och gör det
fortfarande. Men textilarbetareförbundet
och dess medlemmar vilja icke finna sig
uti, att vävlagarna underteckna avtal om
strejkbryteri. Låt vara att det praktiskt
icke betyder något, ty vid en öppen
kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
