Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Dec. 1920 - Svenska Vävlagareförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEXTILARBETAREN
okunnighet i allmänhet beträffar, så kan det ju
kanske bliva en omtvistad sak fast det må
medgivas att den som är hänvisad att utföra ett
produktivt arbete för sitt uppehälle icke alltid är i
tillfälle att skaffa sig tillräcklig kunskap ens i
organisationsförhållanden, pä samma sätt som den
som ej har annat att göra, tack vare de
okunnigas arbete.
Vad självrådigheten beträffar, så kan det väl
ej därmed vara meningen att vävlagarna skulle
tillfrågat andra organisationers ledande män,
huruvida de skulle få lov att bilda en
sammanslutning att tillvarataga sina intressen. Vi äro
övertygade om att ingen enda av vävlagarekårens
medlemmar tänkt sig en dylik situation. Och som
vi en gång förut på visst sätt blivit hänvisade att
gå vår egen väg, så hava vi också tagit detta ad
notam vid starten av vårt förbund.
Det säges att vi varit okunniga om den makt
vävlagare såsom arbetstagare besitta, ånej, varje
kvalificerad vävlagare är fullt medveten om
betydelsen av sitt arbete på den plats han arbetar,
liksom varje människa får lära sig att inse att
ingen är oersättlig, hon må hava aldrig så höga
tankar om sitt eget värde. Och något som vi
också kände till och voro medvetna om (kanhända
till och med bättre än den som så överlägset
kritiserar värt arbete och vår förmåga), det var
homogeniteten hos det förbund som nättupp börjat
att taga de första stegen på organisationens bana.
Vad den framhållna förhandllngsokunnigheten
beträffar, så skulle det ju billigast sagt vara dumt
att förneka densamma, då det var första gången
vi voro ställda inför en dylik situation. Men
huru ovana vi än kunna anses vara i dylika
frågor, så kunde väl förbundet som sådant dock èj
gå så långt i omyndighetsförklaring, så att det
inkallade andra organisationers män att
representera förbundet vid ett dylikt tillfälle.
Vad vävlagarnas ställning vid en eventuell
konflikt med arbetsgivarna beträffar, så förklaras
det helt tvärsäkert att vi kunna vara fullkomligt
trygga vis å vis de övriga textilarbetarna. Ja, det
är ju mycket trösterikt, men kan kritikern ifråga
också garantera för de minst 40 procent av
Sver-ges textilarbetare som hittills stätt främmande
för all organisationssträvan. Till gengäld
häremot så vilja vi deklarera den allmänna
uppfattningen, som nog till största delen hittills varit
rådande inom vävlagarekåren, och det är den, att
får vävaren eller väverskan sina vävstolar
ordentligt ordningställda, sä är det i de flesta fall
dem tämligen likgiltigt vem som utför denna sak,
om det är en organiserad vävlagare eller icke eller
till och med en strejkbrytare. Vårt säkraste värn
vid ett dylikt tillfälle är nog att det är icke vem
som hälst, som är uppgiften vuxen att på ett
nöjaktigt sätt upptaga vårt arbete.
Summa summarium av hela denna kritik är att
först och främst kommer den tämligen
malplacerat. Kan avtalet anses för Svenska
vävlagarekä-ren så förnedrande, så varför icke kritisera
detsamma strax vid dess tillkomst, vartill ej
saknades tillfälle, utan först sedan detsamma blivit
uppsagt. För det andra är det orättvist och föga
gent-lemannamässigt att så utan vidare stämpla en hel
kår som en strejkbrytareorganisation på grund
av en enda sats i avtalet, som dock ej säger att
det är ovillkorligen strejkbryteriarbete som skall
utföras, i all synnerhet som det ej kan påvisas
att en enda av Sverges vävlagare blivit pressad
att utföra något vanhedrande arbete på grund av
avtalet. Och till syvende och sist så är det dock
den egna personligheten som är den avgörande
faktorn vid ett dylikt tillfälle alla avtal till trots.
Kritiken som sådan tycks giva intryck av att
den för sin tillkomst har rönt inspiration från
visst håll på samma gäng som den med sin spets
vill träffa vissa personer mer än den utgör en
saklig kritik över själva avtalet som sådant, liksom
artikelns hela grundton röjer allt för mycket av
sårad personlig fåfänga för att göra ett fullt
vederhäftigt intryck. Och vid den elog som gives
vävlagarna så där i allmänhet och där de
uppmanas att rensa bort ogräset, så får det väl bliva
vävlagarekåren själv som bedömer, vilka som
skola anses som ogräs, varmed här väl menas dem
som på något sätt tagit någon aktiv del i arbetet
för förbundets räkning.
Vi äro fullt medvetna om vårt avtals brister,
icke minst bland dem som deltagit i uppgörelsen
för dess tillkomst, men vi tillåta oss betvivla om
en dylik kritik, full av mindre vackra
insinuationer, på något sätt närmar respektive
organisationer till varandra, i all synnerhet som man ej
behöver vara siare för att förstå var det är som
skon egentligen klämmer, fast den liktorn som
ömmar, ej är lämplig att framvisa.
Å förbundsstyrelsen för Svenska
vävlagareför-bundets vägnar:
Gustaf Skoog.”
Då ingenting i förestående skrivelse i
något avseende vederlägger vår kritik,
utan tvärtom bestyrker denna, ha vi
givetvis ingen som hälst anledning till
bemötande. Vi skola i stället fortsätta vår
grajisk-ning, vilket vi icke ämnat, för så vitt
klokheten bjudit vävlagareförbundet låta bli
att avfatta denna skrivelse.
Först vilja vi emellertid förutskicka,
att vi, innan vi skrevo artikeln i
föregående nummer av denna tidning, tagit del av
vävlagareförbundets stadgar, det
kritiserade avtalet och
arbetsgivareorganisationens cirkulär till sina medlemmar
angående det ingångna avtalet. Dessutom ha
vi genom personliga samtal fått del av
uppfattningarna å ömse sidor.
I arbetsgivareorganisationens
berättelse över verksamheten år 1919
återfinnes följande karaktäristiska uttalande
rörande vävlagareförbundets
avtalsuppgörelse. Kursiveringen är av oss.
”överstyrelsen har under året haft att taga
ställning till frågan om kollektivavtal med
vävlagarna, vilka organiserat sig inom Svenska
Vävlagareförbundet. Sedan Textilindustriförbundets
överstyrelse granskat nämnda förbunds stadgar, av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
