Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Dec. 1920 - Svenska Vävlagareförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
43
vilka framgick bland annat, att vävlagama vid
konflikter ’med arbetarna önskade att hälla sig
neutrala och i avseende å formen för sin egen
avlöning skulle motarbeta procentsystemets
införande, förklarade sig överstyrelsen villig att inträda
i underhandlingar med förbundet, men meddelade
samtidigt, att den icke komme att respektera
förbundets ståndpunkt i avseende å procentsystemet,
överenskommelse träffades därefter den 27
september 1919, då kollektivavtal upprättades och
undertecknades."
Sedan man på arbetsgivaresidan
”granskat” stadgarna, ansåg man sig
kunna träffa en överenskommelse om
arbetsvillkoren med vävlagareförbundet. Ja,
visst! Vävlagarna voro redan genom sin
organisations stadgar förpliktade till det
som arbetsgivarna önskade: att hålla
vävstolarna i gång åt eventuella
strejkbryta-re. Hur lyder nu denna
neutralitetsför-klaring? Jo, den återfinnes i stadgarnas
§ 8 mom. 14 avfattad sålunda:
”Skulle å arbetsplats konflikt emellan andra
arbetare och arbetsgivare uppstå, skall vävlagare
intaga en neutral och opartisk ställning samt
åtaga sig att utföra det arbete som av
arbetsgivaren anvisas, dock ej arbete, nedlagt och
blockerat av organisationer enligt Svenska
Landsorganisationen.”
Kursiveringen är gjord av oss.
Uttrycket ”andra arbetare” ger vid handen
att vävlagareförbundets medlemmar anse
sig vara arbetare, vilket icke stämmer
överens med följande bestämmelse i
avtalet:
”’Vävlagarna intaga i förhållande till
arbetarna en överordnad ställning med de särskilda
åligganden och den befogenhet, som arbetsgivaren
bestämmer.”
I stadgarna förklaras vävlagarna vara
”arbetare”, i avtalet ”överordnade”!
Beträffande nu vävlagarnas neutralitet
vid en arbetskonflikt mellan en
textilarbetsgivare och textilarbetareförbundet så
ha vi hört oss för hos såväl arbetsgivarna
som vävlagarna och funnit, att
meningarna sammanfalla ifråga om uttolkningen
av begreppet ”neutral och opartisk”, och
det blir strejkbryteri.
Om en strejk utbryter vid ett väveri
och omfattar medlemmar av
textilarbetareförbundet blir väveriet blockerat för
tillgång på arbetskraft, d. v. s. varje
maskin i väveriet, som skötes av de arbetare,
som strejken omfattar, blir blockerad. I
en vävstols skötsel ingår två personers
arbete: vävarens och vävlagarens. Antag
nu att arbetsgivaren erhåller en kvinnlig
strejkbrytare till ett par tre vävstolar.
Hur skall då vävlagaren, som icke
deltager i strejken, ställa sig? Jo, enligt
arbetsgivarens mening skall han på grund
av gällande avtal, vilket även är
vävlagareförbundets mening, hålla
vävstolarna i gång åt strejkbryterskan, den ena
efter den andra, som arbetsgivaren lyckas
förvärva. Kan man kalla det för
”neutralitet”, att utföra den viktigaste hälften av
ett blockerat arbete. Men ej nog med
detta. Vävlagaren är på grund av en
bestämmelse i avtalet skyldig utföra annat
arbete, som av arbetsgivaren anvisas, t.
ex. att undervisa en strejkbrytare. I
avtalets § 10 heter det:
”Inträffar avbrott i arbetet på grund av–-
— arbetsinställelse bland arbetarna — — — är
vävlagare skyldig utföra annat arbete, som av
arbetsgivaren anvisas, —."
Förstår icke vävlagareförbundets
ledning att ställningen är fullkomligt
ohållbar. Av förestående pekoral att döma
torde den sväva i oskuldsfull okunnighet
härom. Vid en den allra minsta
påfrestning skola vävlagarna bryta mot såväl
avtal som stadgar. Ha textilarbetarna
förklarat ett väveri i blockad, skall, vi äro
övertygade därom, ingen vävlagare
förnedra sig till att förhjälpa en
strejkbrytare igång med sin vävstol än mindre
undervisa honom i hans judasgärning. Men
varför då antaga* stadgar och underteckna
avtal, som medlemmarna icke kunna
följa? Det är svek både emot
vävlagarekå-ren och arbetsgivarna.
Penningen i form av lönesatser får
icke enbart vara bestämmande i en så
viktig sak, som förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare.
Kan man verkligen förundra sig över
att textilarbetarna och deras organisation
söker värja sig mot varje hinder, som
uppstår. Dessa arbetare ha att med sin
organisation kämpa emot inbördes slöhet,
en stark och enhetlig
arbetsgivaresammanslutning, återkommande depressioner
inom industrin, ett ännu ej stävjat
påfö-sarevälde m. m. Skola de nu också möta
ett vävlagareförbund, ett
förmansför-bund, ett verkmästareförbund, ett
kontoristförbund o. s. v. med sådan
”neutralitet” på sina program, som betyder rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
