- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XVII. 1920 /
44

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Dec. 1920 - Svenska Vävlagareförbundet - Sverges textilindustri i äldre tid. XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

TEXTILARBETAREN

rama strejkbryteriet? Vill inte
vävlagareförbundet i stället för dumma och
oformliga skrivelser söka komma till ett

samförstånd med textilarbetareförbundet,
får det finna sig uti att bli bedömt efter
sina gärningar.

Sverges textilindustri i äldre tid.

XIII.

De övriga riksstånden med undantag
av bondeståndet funno i likhet med
bor-gerskapet tiden vara inne att med kraft
gripa sig an med återuppbyggandet av
landets manufakturer och gåvo därför de
framställda förslagen sin anslutning.
Samtidigt bestämdes, att de två avgifterna
skulle utgå under benämningen allmän
landshjälp, på det att icke utlandet
onödigtvis genom ett direkt utpekande av
fabrikerna måtte göras uppmärksamt på
författningens egentliga syfte.
Lands-hjälpsfonden skulle förvaltas av
ständernas deputerade, sex från adeln och tre
från vardera präste- och borgarstånden.
Till deputationens efterrättelse utfärdades
noggranna föreskrifter i syfte att
förhindra, att medlen bortslösades på omogna
och utsiktslösa företag eller sådana, som
endast tillkommit under beräkning av
hjälp från fonden. Denna skulle
följaktligen blott få användas för understöd av
sådana verk, som redan voro påbörjade
samt dessutom genom läge, stora
intressentskaper och direktörernas visade prov
på kunskaper och erfarenhet gåvo säker
förhoppning om företagets framgång och
om att detsamma med tiden skulle kunna
stå helt på egna fötter.1) Inga fondmedel
finge bortskänkas, men utlåningen skulle
ske räntefritt på vissa år, varefter
återbetalningen kunde fördelas på 4 å 5 år.
Såsom säkerhet vid utlåning gällde dels
borgen av verkets samtliga intressenter, dels
inteckning i dess fasta egendom.

Med landshjälpsfondens upprättande
var ett viktigt steg taget till den inhemska
fabriksnäringens hjälp och befordran. För
de tre högre ståndens vidkommande hade
detta steg också tagits med förvånansvärd
enighet och villighet. Knappast någon
en

da röst hade höjts av betänklighet inför
de nya bördorna, utan alla syntes
besjälade av övertygelsen om den åtagna
uppoffringens nödvändighet. Ifrågavarande
övertygelse ägde, såsom förut påpekats,
sin viktigaste grundval i handelsbalansens
ogynnsamma ställning. Till dessa mera
allmänna synpunkter fogade sig i enskilda
fall även intressen av personlig art.
Framför allt får det ej glömmas, att särskilt
inom adeln och borgarståndet funnos
åtskilliga av intressenterna i Alingsås
manufakturverk, vilka ju måste vara angelägna
att befordra en åtgärd, som skulle öppna
möjlighet att anskaffa behövligt
anläggningskapital. Bland dessa intressenter
är särskilt att nämna Alström själv, som
icke försummade att föreställa sina
ståndsbröder av borgerskapet, ”huru
swårt och ogiörligit det wore at utan hielp
och Publici Fond lägga en fast och
orygge-lig grund til Manufacturerne i Riket”.2)
Då beslutet sedan fattades om
åstadkommandet av en sådan publik fond, synes det
också hava skett under den tysta
förutsättningen, att densamma närmast skulle
komma Alingsåsverket till godo. I varje
fall voro ständerna på det klara härmed,
då skrivelse den 4 aug. 1727 avgick till
Kungl. Maj :t om beslutets behöriga
sättande i verkställighet. Det heter sålunda
här bl. a., att ”alt hwad denna
Landshiel-pen årligen kan bedraga sig til nästa
Riksdag (1731) det är bewiljadt Alingsås
Ma-nufacturwärck til låns uti 10 åhrs tid,
utan interesse at sedan på 4 å 5 åhr
post-wijs återbetalas effter öfwerenskommelse
med Riksens Ständers Deputation”.3)
Såsom säkerhet för lånet skulle ställas hela
manufakturiet med tillhörande
byggna

2) Stråle a. a. s. 84.

3) Stråle a. a. s. 88.

J) Jfr Stråle a. a. s. 89.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:06:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1920/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free