Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. April. 1922 - Sverges textilindustri i äldre tid. XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
1
Sverges textilindustri i äldre tid.
XVI.
Ekonomiska spörsmål behandlades
flitigt även i 1730-talets periodiska
publikationer. BL a. äro här att nämna
Sedo-Lä-rande Mercurius och Then Swänska Argus,
utgivna anonymt den förra åren
1730—-1731 av C. Carleson, den senare åren 1733
—1734 av Olof von Dalin.1 Särskilt
utövade Argus en trägen
upplysningsverksamhet i ekonomiska ting. Förutom de mera
alldagliga grundsatserna betonas här, att
vingleri och osunda kreditförhållanden
vore ett svårt hinder för det svenska
näringslivets gynnsamma utveckling.
Krämarna betalade sina varor med växlar och
plundrade därmed de inrikes
manufakturerna på deras eget kapital, samtidigt som
de från utlandet finge mottaga gammalt
förlegat gods, som leverantören fann sig
utan större skada kunna förlora, för den
händelse, såsom ofta inträffade,
gäldenä-ren gjorde bankrutt. Vidare framhålles
med styrka att rikets bank ägde skyldighet
att med sitt kapital understödja det
nationella arbetet. Mera teoretiska utredningar
rörande allmänna hushållningens
anordnande i olika hänseenden offentliggjordes
i månadsskriften Hushålds-Råd, utgiven
åren 1734—1735 av ovannämnde C.
Carleson.
Bland denna tids periodiska skrifter
kan även nämnas de Tanckar öfwer Den
Swenska Oeconomien, som av Lars Salvius
publicerades år 1738. Framställningen,
som har formen av samtal mellan vissa
allegoriska figurer, går delvis ut på att
uppvisa de svårigheter, som industrin hade
att bekämpa i form av förvända seder och
tänkesätt. Såsom utmärkande för
svenskarna framhålles sålunda deras dåliga
hushållning och överdådiga leverne på
kredit, deras kärlek till krig samt förakt för
borgerliga näringar. Anledningen härtill
låge väsentligen i den riktning, som genom
de offentliga skolorna gavs åt ungdomens
håg och intressen. Man proppade
lärjungen full med latin i stället för att lära
honom historia och geografi, matematik och
ekonomi, varav en helt annan frukt kunde
1 Arnberg: a. a. sid. 74 o. f.
väntas. Salvius angriper därjämte flera
av de bestående ekonomiska
författningarna. Privilegier, monopol, skråtvång och
dylikt tjänade blott att förslappa viljan
och kraften till arbete samt att förminska
vinsten av detsamma. Var och en borde
äga frihet att idka den näring, han ville.
Produktplakatet utsattes särskilt för en
skarp kritik såsom hämmande handeln och
fördyrande allt, vad som behövde inköpas.
En beräkning över verkningarna av detta
plakat gåve till resultat, att det medförde
idel förluster. Mot vinsten av frakterna
måste man nämligen bl. a. sätta, vad
landets produkter, särskilt järnet, förlorade
i värde genom den minskade efterfrågan
samt fördyringen av alla inhemska och
utländska varor.1 Denna mera fria
åskådning, som av Salvius förfäktas, hade,
såsom den tidigare framställningen ger vid
handen, under tiden närmast efter de
o-lyckliga krigen av nödtvång delvis vunnit
tillämpning i näringslagstiftningen. Inom
litteraturen hade den också gjort sig
gällande, såsom exempelvis i ett par skrifter
av Polhem2 samt på visst sätt även i
Bach-mansons Arcana. Något mera allmänt
beaktande vann emellertid kravet på
näringsfrihet tillsvidare icke. Hattpartiet
behärskades av den extrema
merkantilis-men, och först sedan man uttömt sina
krafter på denna väg, skulle benägenheten
att lyssna till motsatta ekonomiska läror
bli större.
Liksom merkantilsystemet i och för
sig var internationellt, så kom även tidens
nationalekonomiska litteratur att i olika
länder följa ungefärligen samma spår.
Den svenska frihetstidens rikhaltiga
skriftställen i olika näringsfrågor är
alltså närmast att fatta såsom en återklang
av åsikter, framställda i Europas
huvudländer, ehuru dessa åsikter naturligen till
en viss grad anpassats efter Sveriges
sär
1 Jfr Petander: a. a. sid. 109 o. f.
2 Twenne betänkande, Det förra Angående
Oeconomien och Commercen uti Swerige; Det
senare öfwer Segelfartens Inrättande Emellan
Stockholm och Giötheborg; 1721. Åtskilliga Allmänne
Hushälds Förslag; 1726.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
