Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Nov. 1922 - Sverges textilindustri i äldre tid. XVIII - Individen och massan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEXTILARBETAREN
siktighet men med tillförsäkran om full
ansvarsfrihet, så vitt det handhade sin
förvaltning efter bästa förstånd och utan
egennytta. Ifråga om manufakturernas
allmänna förvaltning anbefalldes
dessutom vissa åtgärder till kontorets
särskilda omvårdnad. Hit hörde främst
uppövandet av landets ungdom till skickligt
arbetsfolk samt fabrikernas utspridande
till landets olika delar. För vinnande av
förstnämnda ändamål utfäste kontoret
höga premier, såsom 300 daler kmt för
varje i fina yllevävnader utlärd gesäll,
varigenom man hoppades att så
småningom bli oberoende av de dyra utländska
arbetarna. Behovet av sådana var dock för
tillfället stort, och alla bekännare av
reformerta och engelska kyrkorna skulle
därför inom landet få åtnjuta
religionsfrihet. Utflyttning av ett flertal fabriker
verkställdes ävenledes, vilket dock blott
kunde ske genom anlitande av
manufakturfondens tillgångar.1
Individen och massan.
Att en rörelse, som fackföreningsrörelsen, vars
verksamhet närmast avser att skapa bättre
levnadsvillkor för arbetareklassen, har framgång och
ökar i medlemsantal är såtillvida glädjande, som
i och med det ökade verksamhetsområdet detta
ger rörelsen möjligheter att behärska och reglera
löner och arbetsförhållanden. Detta dock endast
under vissa förutsättinngar, framhålles i
"Fackföreningsrörelsen”.
En hastig ökning av medlemsantalet är inte
alltid detsamma som ökad styrka, åtminstone ej
genast. De unga medlemmarna behöva en
närmare inblick i rörelsens arbetsmetoder och arten av
de frågor, som skola behandlas, innan sådana
beslut kunna fattas, som leda till goda resultat och
som förmå stärka sammanhållningen.
Ingenting vinnes utan arbete och det arbete,
som måste utföras för att åstadkomma duglighet
inom en organisation, är ofta av både svår och
tidsödande natur. I regel kan det ej ske genom
enbart teoretisk undervisning. Det måste ske genom
ett insiktsfullt och träget arbete med alla de små
och stora deltaljer, vari rörelsens verksamhet utåt
fördelar sig och som gör denna fruktbärande först
1 Jfr Manufakturkontorets riksdagsrelation
1742. R. A.
i den mån den praktiska erfarenheten ökas. Med
vilken raskhet denna ökade insikt kan vinnas
beror mest på medlemmarna själva — och på
konjunkturerna på arbetsmarknaden.
Här måste den individuella viljan vara den
drivande kraften; massan kan endast utvecklas
genom individen. Det är fastheten och styrkan hos
varje enskild, som gör massan målmedveten och
handlingsduglig. En på annat sätt sammansatt
massrörelse är intet pålitligt instrument för
genomförandet av ekonomiska förbättringar i nuet
eller att förbereda övergången från kapitalistisk
till samhällelig produktion.
Vi skulle vara blinda om vi ej sågo, att de
senaste årens utveckling inom
fackföreningsrörelsen i viss mån, trots den ökade
medlemsnumerä-ren, medfört ett försvagande av den inre
stabiliteten. Och detta trots att ingen föregående tid
varit mera ägnad att skola och fostra i praktiskt
arbete än just de med allehanda svårigheter
behängda krisåren. Här bör dock bemärkas den
ensidighet i arbetet, som varit en given följd av
dyr-tidstrycket och som endast i mycket ringa mån
givit rörelsen tid att syssla med annat än nuets
ekonomiska krav.
Vidare kan det befaras, att den av dyrtiden
framkallade medlemsökningen mindre vilar på
klar uppfattning om rörelsens verkliga karaktär
än på behovet av skydd och hjälp i ögonblickets
svårigheter. Det är nödhamnen, som tillgripits i
sista stund och vars värde lätt glömmes, när
påfrestningar av annan art inställa sig.
Hur var det inte under åren 1905—1907, då en
fullkomlig masstillströmning av nya medlemmar
ägde rum. De följande hårda åren, 1908 och 1909,
ställde för stora krav på medlemmarnas
uthållighet. Det visade sig att ett stort antal av
medlemmarna icke hade baserat medlemskapet på den
övertygelsens fasta grund, som håller lika säkert
i onda tider som goda. Följden blev att den stora
numerära ökning, som de goda åren medfört,
förlorades. I stort sett var det endast de gamla av
medlemmarna som stodo kvar. De gamla
medlemmarna byggde på stabilare grund än nyckfullt
växlande konjunkturer, och föllo därför ej till föga
för arbetsgivareorganisationernas försök att krossa
våra organisationer.
Skall ett återupprepande av vad som skedde
1908—1909 kunna undgås, måste den individuella
skolningen bedrivas med ökad intensitet. Varje
organisationsmedlem måste bibringas en
ansvarskänsla, som gör frågeställningen för honom till ett
personligt avgörande. Han måste känna som om
rörelsens väl och ve berodde på honom själv. Utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
