Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1923 - Sverges textilindustri i äldre tid. XX - Åttatimmarslagen prolongerad - Klädedräkten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
23
manufakturisternas enträgna begäran
utfärdades visserligen år 1748 en
förordning, som förbjöd att i landet saluhålla
eller kringföra hemvävda tyger med
undantag för sådana, som allmogen av ålder
varit van att tillverka och föryttra, samt
att för arbetslön mottaga ull och garn till
förarbetning åt främmande. I stad fick
hemvävning till salu ej alls förekomma
liksom ej häller andras råvaror bearbetas,
och enskilda hemväverskor skulle begära
tillstånd av magistraten, deras
tillverkningar stämplas och avsynas av hallrätt,
vävstolarna antecknas o. s. v.
Förordningen framkallade emellertid starkt
missnöje och motstånd samt måste efter några
månader återkallas. Ungefär samma öde
rönte en annan nyssnämnda år vidtagen
författning, föranledd av det allmänna
ropet på inskränkning och reglering av
fabrikernas produktion. Sålunda skulle
tillåtelse till nya fabrikers anläggande
endast meddelas med mycken försiktighet,
på det att ej landet måtte bli överfullt
av odugliga mästare och dåliga varor. Då
kommerskollegium till åtlydnad härav
började avslå ansökningar om privilegier
å i dess tycke omogna eller överflödiga
företag, utföll resultatet dock ej bättre, än
att dess förfarande utsattes för häftiga
klagomål först hos regeringen och
sedermera inför 1751/1752 års ständer, som
också delvis togo de klagandes parti.
Åttatimmarslagen
prolon-gerad.
Den 3 maj i år beslöt riksdagen
pro-longera åttatimmarslagen för en tid av 3
år framåt.
Den socialdemokratiska regeringen
ansåg att lagen borde prolongeras utan
några nämnvärda ändringar.
Lagutskottet vidtog emellertid en del förändringar,
vilka riksdagens majoritet godkände.
De viktigaste ändringarna i lagen äro:
förutom de slag av arbete, vilka enligt k.
m:ts förslag skola vara undantagna från
lagens tillämpning, skola därifrån även
undantagas upptagning av torv och
tillverkning av bränntorv och torvströ samt
byggnadsarbete för jordbruk eller sådan
dess binäring, vilken icke bedrives som
självständigt företag; högsta tillåtna
övertid, som får uttagas utan arbetsrådets
tillstånd, skall vara 50 timmar under en
månad och 200 timmar under ett år, under
det k. m:t föreslagit 40 timmar under en
månad och 200 timmar under ett år; även
den högsta övertid, som härutöver får
uttagas under förutsättning av arbetsrådets
tillstånd, har av utskottet utsträckts,
nämligen från av k. m:ts föreslagna 30
timmar för en månad och 120 timmar under
ett år till 30 timmar under en månad och
150 timmar under ett år.
Klädedräkten genom
tiderna.
Människans äldsta klädesplagg var
djurskinnet. För urmänniskan tjänstgjorde det säkert
icke som prydnad utan endast som ett medel att
skydda sig mot kölden. Ty man ser ju hos Afrikas
och Australiens vildar, att de överallt, där
klimatet sä medger, ännu leva i paradisisk nakenhet.
Polarländernas eskimåer kläda sig ännu i
djurskinn, som de sy ihop med senor. Pä samma sätt
gjorde urmänniskan. Det lätt tämjbara färet fick
släppa till sin värmande fäll, och antagligen var
det därigenom, som urmänniskan först lärde sig
använda den frän skinnet lösgjorda ullen. Hon
samlade de avfallande härtestarna, som
hoptova-des av sig själva, och gjorde därav de första
klädespersedlarna.
Men även dä man redan lärt sig att spinna
andra slags fiber till trädar, var man ännu längt
från uppfinningen av vävnadskonsten. Den är
säkerligen mycket yngre än flätkonsten. Till en
början förenade man trådarna genom enkel
hop-knytning, och först ur de nätartiga tygen
utvecklades småningom de tätare. Flätverk av halm,
bast o. s. v., som många annars outvecklade
folkstammar framställa med en viss konstnärlighet,
inspirerade kanske tanken, att även förbinda de
hopspunna trådarna genom flätning, vilket
utfördes bäst på så sätt, att man spände långa trädar
bredvid varandra och flätade tvärträdar igenom,
ett förfaringssätt, som kom att bilda
vävnadskon-stens underlag.
Vävstolens ursprungliga form finna vi ännu
säväl hos de indiska som hos de afrikanska
folkslagen, och trots de enkla redskapen har man
redan tidigt utfört konstnärliga mönster. Från
Babylon berätta legenderna om dyrbara vävnader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
