Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1924 - Hemindustrin i Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
TEXTILARBET AREN
Hemindustrin i Sverge.
Enligt en inom socialstyrelsen verkställd
utredning uppnås för hela den svenska
hemindustrin ett totalt arbetareantal av omkring 43,000
— varav omkring 9,000 män och 34,000 kvinnor
— vilken siffra motsvarar omkring 14 proc, av
fabriksindustrins arbetareantal. Antalet företag
inom hemindustrin, vilket uppgår till omkring
3,300, representerar icke mindre än 28 proc, av
fabriksindustrins motsvarande siffra. Det är
uppenbart, att en produktion av denna
kvantitativa omfattning, utbredd över olika delar av riket
och förekommande inom nära att 60-tal
yrkesgrenar, måste företräda en faktor av betydelse
i vårt ekonomiska liv.
Ehuru de uppgifter som inhämtats rörande
förhållandena under kristiden, tyda på att en viss
ökning av lönerna varit allmänt förekommande
inom hemindustrin, synes denna ökning knappast
ha hållit jämna steg med penningevärdets
sjunkande och torde sålunda i varje fall icke annat
än undantagsvis innebära någon höjning av
hemarbetarens reallön, som före kriget höll sig oftare
under 15 öre i timmen än över detta blygsamma
streck. 10-öringen representerade för omkring en
tredjedel av arbetarna heminkomstens maximum.
Så lång arbetstid och så låg lön, som
konstaterats inom hemindustrin, måste — uttalar
socialstyrelsen — onekligen betecknas såsom
allvarliga missförhållanden varhälst de förekomma, och
särskilt påkalla det allmännas uppmärksamhet,
där de, såsom här är fallet, i större
utsträckning känneteckna arbetsvillkoren för en
betydande arbetaregrupp. Därtill kommer, att
huvudparten av dessa arbetare utgöres av kvinnor och att
även barnarbetet här är företrätt.
Hemarbetarna äro praktiskt taget
oorganiserade.
I än högre grad än om fabriksindustrins
kvinnliga arbetare gäller det om deras kamrater
inom hemindustrin, att endast ringa förhoppning
om förbättring av arbetsvillkoren kan knytas vid
deras förmåga av självhjälp genom
sammanslutning i fackföreningar. Endast 8 ä 9 procent av
de manliga och omkring 2 procent av de
kvinnliga tillhöra fackföreningar. Det vida
övervägande antalet av dessa fackföreningsledamöter äro
syssselsatta inom herrskrädderi och
manskläders-konfektion, där de tillhöra skrädderiyrkets
fackorganisation. Praktiskt taget äro hemarbetarna
så gott som oorganiserade.
Denna hemarbetarnas bristande
organisationsförmåga, vilken även konstaterats vid
motsvarande undersökningar i övriga länder, är enligt
socialstyrelsens mening lätt förklarlig, om hänsyn
tages till de förhållanden, under vilka dessa
arbetare bedriva sitt arbete samt till det särskilda
slag av arbetskraft, om vilket här i regel är fråga.
Hemindustrins arbetare tillbringa sin arbetsdag
vitt skilda från "varandra i stadens hem eller i
gårdarna på en vidsträckt landsbygd. De äga
ofta endast en mycket ofullständig kännedom om
vilka som äro deras kamrater hos samma
arbetsgivare. De kvinnliga hemarbetarna äro i stor
utsträckning hustrur eller andra kvinnor, som
vid sidan av sitt hemarbete ha ett ofta
mödosamt hushåll att sköta och sakna av denna
anledning möjlighet att få tiden att räcka till för
deltagande 1 något föreningsliv. Därtill kommer
att förståelsen för organisationens betydelse
såsom hävstång i arbetet på förbättringen av
arbetarnas ekonomiska villkor av naturliga skäl
måste vara mycket begränsad hos dessa arbetare.
De äro, såsom det ofta från dem själva anföres,
rädda att mista det lilla de ha och nöja sig
därför hällre med den ringa slant deras arbete
inbringar än att söka ”bråka sig till” en bättre
betalning genom ingripande av fackföreningar.
De som äro hänvisade till hemarbetet
såsom enda förvärvskälla ha det svårast.
Det må emellertid ej häller förglömmas, att
för vissa grupper av hemarbetande kvinnor
inkomsten av detta arbete icke är annat än ett
tillskott till familjefaderns eller andra
familjemedlemmars arbetsförtjänst eller till ett
jordbrukarehushålls inkomster. Särskilt betydelsefull
har hemindustrin i sådant avseende visat sig vara
i vissa landsbygdsdistrikt (t. «ex. Älvsborgs län)
för vidmakthållande av en jordbruksbefolkning,
vars utkomst av ett av naturen ej synnerligen
gynnat jordbruk utan hemarbetets
förvärvsmöj-ligheter skulle blivit allt för ringa. Liksom
tanken på ledamotskap i en fackorganisation måste
te sig än mer främmande för en dylik
hemarbe-terska, så känner denna häller icke trycket av
en låg lön på samma sätt som den hemarbetare,
för vilken hemarbetet är den enda inkomstkällan.
Men dessa bättre ställda arbeterskors konkurrens
har i stället den ödesdigra konsekvensen att,
medan ställningen för vissa arbetare inom
hemindustrin icke ter sig i och för sig så särskilt
betungande, den för de övriga, yrkets stora
flertal, som är helt hänvisat till hemarbetet såsom
förvärvskälla, blir så mycket bekymmersammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
