Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
57
rättigande från de ledande svenska
arbetsorganisationernas sida. Något
principiellt motstånd ha dessa veterligen aldrig
rest mot denna förmån i och för sig, men
de ville ha den betraktad närmast som en
skänk, vilken den arbetsgivare gav, som så
kunde, och den kunde spara in på, som
drogs med ekonomiska svårigheter.
Därför ville man icke fastställa semester i
kollektivavtal. Denna uppfattning fick nu
hastigt falla och därmed vunno
semesterbestämmelserna hastigt insteg även i
industrins kollektivavtal.
Vid slutet av 1920 var antalet
seme-sterberättigade arbetare 321,333 eller 73
proc, av hela antalet av kollektivavtal
berörda arbetare. I de kollektivavtal som
nyingingos 1921 var procenttalet 80 och
i påföljande års avtalsförnyelser 77. Man
får således ett intryck av att man efter
den hastiga ökningen kommit fram till ett
relativt jämviktsläge, men man kan å
andra sidan icke spåra något bakslag såsom
fallet varit i Norge. För typograferna och
en del andra yrken är den avtalade
semestertiden 2 veckor eller däröver, för
flertalet arbetare är den 1 vecka.
Ersättning for semester utgår i regel
efter arbetarnas tidlön, men inom vissa
ackordsyrken betalas en viss summa i
semesterpengar. För typograferna är saken
ordnad så, att 4 proc, av deras
veckoinkomst innehållas och utbetalas vid
semestern.
Tal. slutade med att framhålla vikten
av att arbetarnas fritid användes på ett
riktigt sätt och de olika möjligheter, som
stå städernas arbetare till buds för att
tillbringa semestern på landsbygden.
Fackföreningskassorna
skola pumpas av
skattmasarna.
Kommunalskattekommittén riktar i
sitt till regeringen avgivna betänkande
ett kännbart slag mot hela
fackföreningsrörelsen, i det att kommittén föreslår att
bland andra föreningar även arbetarnas
fackliga och politiska organisationer skola
erlägga skatt för inkomst.
Kommittén anmärker, att enligt nu
gällande beskattningsförordningar gäller
såsom huvudregel för alla ideella
föreningar att de äro skyldiga att skatta för all
sin inkomst. Från denna huvudregel
göras dock flera undantag, sålunda att skatt
enligt skatteförordningen icke erläggas
för inkomst av kyrkor, akademier,
vetenskapliga samfund m. fl., ej för sådan
inkomst av fast egendom, som härflyter ur
förmånen att för avsedda ändamål få
nyttja regementen, officers- och
underofficerskårer tillhöriga byggnader,
varjämte enligt bevillningsförordningen
ovannämnda sällskap m. fl. ej heller
erlägga fastighetsbevillning för inkomst av
fastighet i samma mån som denna är fri
från fastighetsbevillning. Det är
kommitténs mening att nyssnämnda samfund,
religiösa föreningar,
nykterhetsföreningar m. fl. alltjämt skola vara benådade
med skattefrihet, under det att andra till
den ideella gruppen hörande föreningar
skola avskiljas och bilda ”blandade ideella
föreningar” med skatteskyldighet till stat
och kommun. För sådant ändamål skall
en uppdelning av föreningarna i blandade
och rent ideella göras. Men då gränserna
härför äro svåra att draga, skall
tillämpningen läggas i de lokala
beskattnings-myndigheternas händer. Kommittén har
dock lämnat anvisningar för uppdelningen
i skattefria och skattskyldiga ideella
föreningar. Av dessa anvisningar framgår,
att bl. a. skytte- och idrottsföreningar
skola hänföras till den skattefria gruppen,
medan t. ex. fackföreningar och
arbetarkommuner skola tillhöra de skattskyldiga
föreningarna.
Kommunalskattekommittén erinrar
om, att föreningsskattesakkunniga på sin
tid inte vågade sig på att göra en
rättvis uppdelning av skattefrihet och
skatte-skyldiga ideella föreningar och därför
förordade skattefrihet för alla.
Kommittén drar emellertid fram en undersökning
om antalet ideella föreningar i landet,
som utfördes 1917 och av vilken framgick
att vid den tidpunkten funnos sådana
föreningar till ett antal av 26,386, nämligen
335, som fördes till företagareintressenas
grupp, 2,698 till löntagareintressenas, 860
till yrkesföreningarnas, 406 till de
sällskapliga syftenas och 3,496 till de
politiska föreningarnas grupp. Av 14,677
föreningar, som år 1917 hade redovisat sin
ekonomiska ställning, hade 184
företaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
