Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TEXTILARBETAREN
Bland fabriksarbeterskorna träffar man på
kvinnor av alla åldrar, stundom lagligt gifta, ofta i
konkubinat. Man finner även ett stort antal
”oregelbundna”, som av okunnighet eller någon annan
orsak lämnat en mer inkomstbringande
sysselsättning.
Här förekommer intet koketteri, intet
bekymmer för välstånd; tanken på det dagliga brödet
uttränger allt annat, över dessa strängt
arbetande men ändock svältande varelser vilar något
av lastdjurets slöa och stumma resignation. De
lyckligast lottade äro clgarrarbeterskorna, vilkas
kall är mindre tungsamt. De äro dock
underkastade den strängaste uppsikt, och böterna hagla
vid minsta anledning.
Av tändsticksarbeterskorna äro de som
”met-tent en boite” (packa tändstickorna i askar)
föreskrivna tystnad under arbetet och en hel hop
andra försiktighetsåtgärder för att undvika
eldsolycka. Les soufreuses bliva fort bröstsjuka,
många av dessa olyckliga ha kroppen missbildad
av naturen lika väl som av det ohälsosamma
arbetet.
Men spinneriarbeterskorna äro framför alla
andra dömda till slaveri. De måste prestera nästan
samma styrka som männen; under arbetet äro de
underkastade sträng kontroll, och vid minsta lilla
fil perdu — borttappad tråd — äro även de
hemfallna åt obarmhärtigt höga böter. De indelas i
bobineuses, som reda ut de oarbetade dockorna,
metteuses en main, som åter sammanföra den
renade hampan i dockor, som traineuses, som skjuta
små med dockor lastade vagnar från och till de
olika verkstadsavdelningarna.
Dessa smutsiga undernärda, dåligt avlönade
och på dryckenskap begivna samhällets styvbarn,
som behandlas sämre än hundar av verkmästare
och arbetsgivare, dö vanligtvis innan de uppnått
femtio år.
Mellan 12 och 1 på dagen kan man på
bänkarna långs de yttre bulevarderna, åt Montparnasse,
Montrouge, Grenello och även nära Belleville se
dessa stackars flickor två och två äta middag i det
fria, uselt klädda, med en silkesduk om halsen
och hackande tänderna av köld i sina dåligt sydda
jackor eller tarvliga koftor. Tysta och stilla sitta
de där och doppa brödskivor i sina soppskålar
samt förtära inköpta charkuterlvaror och gå
sedan att skölja ned det tarvliga målet med en dryck
vatten.
De mer ”välbärgade” gå till bistron i närmaste
hörn. Genom att erlägga betalning för en
Cha-teau Litron få de slå sig ned vid ett bord, där
de sinsemellan dela lappade klädespersedlar och
sedan föregående dag kvarbliven mat.
över deras person ligger något tungt och slött;
rösten är sträv och vulgär, färdig att slunga ut
gatpojksaktiga infall och kvickheter. Modfällda
och tysta gå de till sitt arbete. Man anar, bara
man ser dem, att de äro leda pä livet. ”Livet!
Ja, de ha vi någonstans”, är deras resignerade
svar, på tal om tillvaron. Utarbetade och sjuka
knacka de slutligen på fattighusets dörr och säga
farväl åt världen, vilket sker utan missbelåtenhet,
utan saknad. De ha alltför mycket släpat och
svultit.
Såsom gift och mor till ett barn har den
parisiska fabrlksarbeterskan sina lyckligaste dagar,
då hon en söndag med sin bébé och man kan
begiver sig ut till fortifikationerna. Hon tycker om
att med familjen en solvarm sommardag få äta en
god middag i det gröna. Medan ”le patron” då
ligger på ryggen och dåsar sig med mössan
neddragen över ögonen och pipan mellan tänderna,
sjunger och leker hon glad och munter med sitt
lilla barn.
Arbetsbrist gör sig ofta svårt kännbar, ty
genom mekanikens framsteg ha arbetsmaskinerna
nått den högsta fulländning, varigenom
fabriksägarna kunna reducera den mänskliga
arbetskraften och nedpressa lönerna. Visserligen finnas
vissa minimilöner fastställda, men arbetsgivarna
ta föga notis om detta minimistreck, och
myndigheterna göra heller ingenting för att
förordningarna skola följas. Också äro strejkerna inom
spinneri- och väveribranschen synnerligen häftiga
och våldsamma. Kvinnorna, som lida mer än
männen, visa sig även ursinnigare och mer
förbittrade än dessa. De ge icke vika och återvända
icke till bagnon förrän de äro utblottade på alla
resurser.
Cigarr- och tändsticksarbeterskorna finner man
i Grenelle och Montrouge, spinneriarbeterskorna
i Grenelle, Billancourt, Saint-Denis, Saint-Qen
etc., där de bo två och två, tre och tre i små,
osunda, ofta mörka, fuktiga och dragiga kyffen.
Visa, genom att besöka avdelningarnas
sammanträden, intresse för våra
angelägenheter och öva inflytande genom att
deltaga i besluten.
Vårda ditt medlemskap! Det är varje
arbetares plikt att tillhöra sitt facks
organisation. Den som ej är med oss är
emot oss. Fullgör dina skyldigheter och
fordra dina rättigheter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
