- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXII. 1925 /
14

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

TEXTILARBETAREN

rättfärdigande av att hantverket dör ut
— trots sin skönhet. Hon sade:

— Får jag sitta vid — vilket ju inte
händer med sex barn och citronplantering
och hushåll — hinner jag metern på 1—
1^ timme.

Det högsta hon alltså pr dag kunde
förtjäna var fyra (4) lire — sextiofyra
(64) öre på svenska. Visserligen
motsvara fyra lire för henne tre gånger vad
sextiofyra öre betyder för oss, men ändå —!

Jag gav henne vad jag hade med mig:
sju lire. Hon var överförtjust. Vidare
lovade jag henne en fotografi av henne
själv vid vävstolen och hennes granna
tänder blixtrade fram. Till sist försökte jag
få henne att begripa, att ett barn med
kronisk inflammation i huvudet bör ej bäras
uppe i det starka solskenet, utan ligga och
ha så mycket ro som möjligt. Hon såg
skeptisk och oberörd ut och jag kände på
mig, att hon inte ämnade lyda ett enda
av mina goda råd. Ty hon var en typisk
italienska, full av den så berömda
sorglösheten. Och om hennes barn levde eller
dog — det rörde henne egentligen inte
förrän kanske i barnets dödsögonblick, då
hon skulle inse under några dagar, att hon
var olycklig. En präktig, arbetsam,
sorglös italienska. Nöjd med femtio centesimo
(8 öre) för en och en halv timmes arbete.

Nej, sannerligen, tänkte jag, då jag
gick därifrån, det är för väl att det gamla
(inberäknat hantverket) småningom dör
ut. Även om den nya tiden för med sig
fulhet, arrogans, ovederhäftiga anspråk
och många överdrifter, står den likväl i
ett förklarat ljus av personlig frihet och
relativ lycka för individen jämfört med
den ”gamla, goda tiden”.

Det är varje medlems plikt, att söka
vinna ännu oorganiserade kolleger för
organisationen och göra dem till
intresserade deltagare i fackföreningsarbetet.
Härigenom starkes organisationen.

Sverges
Arbetsledareförbund

blir namnet på Sverges allmänna
Verkmästareförbund enligt beslut vid förbundets
kongress innevarande år. Förbundet har
utformat sitt program så:

Vid konflikter mellan arbetsgivare och
arbetare är arbetsledare skyldig utföra
sådana arbeten, som ingå i hans dagliga
verksamhet och därutöver deltaga i
skyddsarbeten. Med skyddsarbeten
förstås sådana arbeten, vilka icke utan skada
på byggnader, materiel och djur kunna
uppskjutas. Däremot kan arbetsledare
icke åläggas utföra produktivt arbete.
Närmare utvecklat innebär beslutet
följande:

1) När konflikt utbryter skola
arbetsledarna kvarstå på sina platser och i
första hand tillse att driften avslutas på ett
tekniskt försvarligt sätt.

2) Under konflikten skola arbetsledarna
utföra de åligganden, som tillkomma dem
under deras vanliga verksamhet, d. v. s.
leda och fördela arbetet i de fall
arbetskraft anskaffats, tillse maskiner, verktyg
etc.

3) Under konflikten skola arbetsledarna
vidare svara för vakthållning samt utföra
skyddsarbetet. Med skyddsarbeten avses
sådana arbeten, som icke kunna
uppskjutas till dess konflikten blir bilagd utan att
skada uppkommer på byggnader, djur,
maskiner, material eller annan egendom.

Vårda organisationen!

Det finns många slag av
fackföreningsmedlemmar. En del betraktar avgiften
till fackföreningen som ett nödvändigt ont
och de bli i regel vid dåligt humör när
upp-bördsmannen avfordrar dem deras tribut.
Andra åter tycka att de få alldeles för
litet för den avgift de erlägga och ha ofta
för avsikt att gräla på ledningen för att
den gör alldeles för litet. Men om sådana
medlemmar föreslås till ett uppdrag slå de
i regel från sig med bägge händerna. Nej,
det få de andra göra. Vilka andra? Jo,
deras kamrater, som ha hela arbetsbördan
vilande på sina skuldror. Dessa
medlemmar få erlägga samma kontingent som de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:06:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1925/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free