Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
31
Minnesvården över Kata Dalström.
Den genom insamling åstadkomna
minnesvården över Kata Dalström
avtäcktes den 24 sistlidne maj (annandag pingst)
på hennes grav vid Lindhagens kulle på
Norra kyrkogården i Stockholm. Bland
de talrika närvarande — ett tusental
personer övervoro avtäckningen — märktes
anhöriga till den framlidna, kommitterade
för insamlingen med ordföranden
förtroendeman Gustaf Janzén i spetsen,
representanter för den fackliga och politiska
arbetarerörelsen samt för en del
kvinnoorganisationer. Kring graven bildades
fanborg. Högtidligheten inleddes med att
Typografiska föreningens sångkör sjöng
några vackra och stämningsfulla sånger.
Därefter framträdde förtroendeman Gust.
Janzén och höll följande tal till den
avlidnas minne:
”1 den delen av den svenska
arbetarerörelsens historia, vari rörelsens
personligheter under genombrottet träda fram,
kommer namnet Kata Dalström att
beteckna en personlighet med kraft, mod och
kämpaglad hängivenhet.
Bland kvinnor, som under
genombrottets hårda kamp för arbetareklassens
samling och ening offrade vad de ägde av mod
och hängivenhet, står hon obetingat
främst.
Hennes intensiva och långvariga
verksamhet i rörelsens tjänst är begjuten med
en äkta personlighetens glans. Hon
fyllde i livet en makas och moders
uppoffrande kall, hon tände hoppets fackla bland
betryckta skaror av människor.
De många och stora skaror arbetare,
män och kvinnor, som med sina händer så
ofta läto bifallet ljuda efter hennes
maningar, varningar och tändande ord,
kände väl hennes personlighets makt och
styrka, men endast få beskärdes förmånen att
fatta djupet och finheten i hennes
personlighet och karaktär.
Sedan barndomen och intill levnadens
slut närde hon en aldrig svalnande kärlek
till den valkade näven, då denna var
förenad med ett redligt sinnelag. Och aldrig
lät hon skymta fram, då hon tryckte
denna redlighetens näve, hur djupt hon
egentligen druckit ur kunskapens och
förfiningens bägare. Det var detta nobla
karaktärsdrag, som skänkte henne
kamratskapets jämlikhet bland arbetets söner och
döttrar.
Till skogarnas, gruvornas och
fabrikernas folk drogs hon oemotståndligt för
att tända solidaritetens heliga eld. Djärvt
och oförskräckt kastade hon tändande
bränder över murarna och aktade ej på
skränet från dem, som icke förstodo, icke
ville förstå, att dimmorna måste skingras
för arbetets folk.
Så kämpade hon i tal och i skrift, och
hennes kamp gällde ytterst och innerst ett
enda, men högt mål: en enig och vaken
ar-betareklass.
I största enkelhet fyllde hon med
sparsamhet sina egna materiella krav, men
anspråksfullt och förfinat stillade hon sin
andliga hunger. Mellan talen till de
lyssnande skarorna sökte och fann hon vila
och kunskap i litteraturens förnämligaste
skatter.
Av arbetareklassens kvinnor voro inga
henne kärare än — såsom hon älskade
uttrycka sig — ”mina små textiltöser”. Ett
tändande tal till dem och därefter en stund
intime med de mest intresserade av
”töserna” voro verkliga högtidsstunder för
henne. Räckte henne så en ”tös” några
enkla blommor till tack glänste det till i
hennes moderliga blick.
Hon har ristat sig en outplånlig och
vacker bild i den svenska arbetareklassens
hågkomsthävder. En historisk bild, som
för kommande släkten av arbetare skall
framstå i en gestalt, omspunnen av
legendens sagoskimmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
