Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
9
Medl. 10040, Erik Johansson,
appre-turarbetare, avd. n:r 77, Kinna, 150
kronor, studier vid Viskadalens
folkhögskola.
Medl. 12581, John Johansson
(Evalds-son), vävare, avd. n:r 60, Dalsjöfors, 150
kronor, studier vid Borås stads
yrkesskolor.
Medl. 20793, Carl Hallberg, snickare,
avd. n :r 65, Rydboholm, 150 kronor,
studier vid Vendelsbergs folkhögskola.
Medl. 52281, Tore Carlsson,
spinneriarbetare, avd. n:r 1, Norrköping, 80
kronor, studier vid Åsa folkhögskola.
Medl. 40602, Ernst Persson,
appretur-arbetare, avd. n:r 37, Halmstad, 200
kronor, studier vid Vendelsbergs
folkhögskola.
Medl. 52177, Maria Wångenberg,
väverska, avd. n :r 7, Norrköping, 100
kronor, studier vid kvinnliga
medborgarskolan i Fogelstad.
Handvävarens berättelser.
II.
Lilja.
I det Månssonska handväveriet i
Norrköping arbetade på 1870-talet en
medelålders f. d. båtsman, som hette Lilja. Han
hade avtjänat straff i Karlskrona för
rymning under tjänsten och under
strafftiden lärt sig yrket. Efter straffets
avtjänande kom han till Norrköping, där han
prövade åtskilliga handvävstolar, innan
han avancerade till vävmästare. Det är
som sådan och som privatmänniska vi nu
skola granska honom litet närmare.
Lilja var född i Dagsbergs socken
utanför Norrköping och hade som båtsman
varit anställd för Sidkälla by därstädes.
Han tog värvning vid omkring sjutton års
ålder, men hade redan då varit dömd till
femton dagars vatten- och brödstraff för
våld mot person. Han var ovanligt
kraftigt byggd och lång som en hummelstång.
Han kunde redan vid tretton, fjorton års
ålder förrätta sysslor, som inte många
vuxna rådde med. Men det var aldrig
någon riktig reda med honom: han var
vidlyftig till naturen och ojämn till lynnet.
Härav följde, att han ganska tidigt
började ofreda människor, vilka enligt hans
förmenande förde ett alltför ordentligt
leverne. Särskilt bland kvinnorna var han
föremål för fasa. Därför hatade han dem.
Några år innan Lilja blev vävmästare
hade han emellertid blivit religiös och
började föra ett annat leverne än förut.
Han hade under ett slagsmål utanför en
krog på Saltängen — inte Skuljons utan
en annan längre ned med uteslutande
tillhåll för sjömän — slagit ihjäl en tysk, som
han råkat i delo med. I egenskap av
gammal båtsman besökte han med förkärlek
denna krog, där det ofta gavs tillfälle att
åse både ett och annat. Efter slagsmålet
blev han anhållen av polisen men släpptes,
eftersom ett femtiotal personer deltagit i
uppträdet och ingen kunde med
bestämdhet påstå, att Lilja utdelat det dödande
slaget. När han efter några månader blev
omvänd, gick han till rättvisans
handhava-re och förklarade, att han ville utstå det
straff, som han kunde bli dömd till. Men
då han inte med bestämdhet kunde
uppge, att han verkligen var tyskens baneman,
släpptes han igen, och därmed fick saken
bero.
Ehuru kvinnohatare råkade Lilja
slutligen fast för en kvinna. Hon tog
honom med till predikanten Elis Johansson,
vilken säkert många i Norrköping ännu
torde minnas, och gjorde folk av honom.
Elis Johansson var amerikanare och
missionerade på 1870-talet för baptisterna här
i landet. Han var en god talare, och hans
lika enkla som klara argumentation
fångade folk. Han blev omsider Liljas
frälsare. Men självständig och därtill
ärelysten som Lilja var, började han
omedelbart efter Johanssons avresa till Amerika
att vandra sina egna vägar. Tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
