Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TEXTILARBETAREN
med fästmön, den ovan nämnda kvinnan
— Sofi var hennes namn — grundade han
en egen religiös junta, som genom vissa
underliga ceremonier och gester under
någon tid var föremål för en viss
uppmärksamhet. Till och m°d
ordningsmakten hade ögonen riktade på denna junta.
Samlingslokalen var belägen någonstädes
vid Garvaregatan, ej långt från det
nuvarande godtemplarhuset, eller kanske
just på det husets tomt. Några bevis
härför finnes dock ej. Samlingslokaler den
tiden kommo och försvunno som snö för
solsken.
När Lilja tillträdde sin anställning som
vävare hos Månssons spreds hans rykte
med löpeldens styrka och snabbhet över
hela Östergötland. Folk strömmade till
även från landsorten för att höra den
nyfrälste förkunnaren, som i sina
anföranden på ett löjeväckande sätt
sammanblandade himmel och jord. Hans exempel,
merendels tagna från vävstolen och
kabyssen, voro av synnerligen skrattretande art.
Han hade frälst verkmästaren i Månssons
väveri; denne blev med tiden hans bäste
assistent samt skaffade honom därtill
väv-mästarebefattningen hos Månssons. ”Men
mänsklig visdom är förgänglighet” —
inom kort stod den arme vävmästaren
framför de anklagades bänk igen. Det var
kvinnorna, som förstörde hans framtid
som religionsförkunnare.
Som vi antytt var Lilja ursprungligen
kvinnohatare, men sedan Sofi tagit hand
om honom ändrade han åsikt. Hans åtrå
efter församlingssystrarna växte med var
dag. Sofi var visserligen hans äkta hälft
sedan ett par år, men med henne var han
inte nöjd. Han åtrådde andra, och länge
dröjde det inte förrän ryktet nådde Sofi
att en frälst arbeterska hos Månssons var
i grossess. Lilja anklagades såsom
barnafader. Han sökte visserligen värna sitt
andliga anseende, men lyckades ej bättre
än att han blev avsatt både som
försam-lingsledare och vävmästare. Dessutom
anklagades han som förskingrare av
juntans kassa, häktades och rannsakades
några gånger. Han hade tydligen haft
medbrottslingar. Han frikändes och
saken tystades ned.
Sofi tog värst illa vid sig. Sedan Lilja
en kväll resultatlöst sökt knuffa henne i
strömmen från Saltängskajen, sökte hon
döda honom under sömnen. Han vaknade
emellertid, men hade redan hunnit bli
ganska illa tilltygad i huvudet med en yxa,
Saken tystades visserligen ned för
tillfället, då skadorna kunde plåstras ihop i
bostaden. Sofi måste emellertid föras till
dårhuset i Vadstena, där hon dog. Sedermera
började tidningarna riva i saken. Det
skrevs och undrades både hit och dit, men
längre kom man aldrig.
Den fallne församlingsledaren —
juntan synes av allt att döma ha varit i
sedligt avseende av tvivelaktig natur — levde
till år 1879. Sista tiden gick han omkring
i staden som ett mänskligt vrak, säljande
visor och andra småskrifter. Flera
personer, som kände hans skicklighet som
vävare, sökte få honom till ordnat arbete,
men det lyckades ej. Han stod kvar i ett
arbete ett par dagar, därpå gick han
tillbaka till sin vanliga syssla utan att fordra
betalt. Det sades att han ofta stod i sina
vanliga gathörn med tårade ögon.
Han tog sitt liv genom att förtära
saltsyra och begravdes därför i tysthet
utanför kyrkogårdens mur.
Arbetsfredslagstiftningen.
Förbundsstyrelsen har till statsrådet
och chefen för socialdepartementet avgivit
följande yttrande i anledning av ifrågasatt
lagstiftning angående kollektivavtal och
arbetsdomstolar:
”Svenska textilarbetareförbundet har
beretts tillfälle avgiva yttrande över
utkast till lagar om kollektivavtal och om
arbetsdomstol för avdömande av tvister
om kollektivavtals innebörd och
tillämpning och får förbundet i anledning härav
anföra följande.
Skall en lagstiftning på det
ifrågasatta området leda till ökad arbetsfred
inom landets näringsliv bör den
förutsättningen vara för handen, att de båda
parter, vilka till ömsesidig efterrättelse ingå
kollektiva arbetsavtal, nämligen
arbets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
