- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXV. 1928 /
44

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44 TEXTILARBETAREN med samma jämnmod ha kunnat misshandla de äldre som de yngre arbetarna, men då han icke vågade angripa de förra, blevo de senare så mycket mera tilltygade. Det låg något rent sadistiskt i hans karaktär. Han brukade nämligen locka de minderåriga, en i taget, med sig in i bostaden en trappa upp för att undersöka dem, vilket skedde på ett sätt, som ingav de värnlösa fruktan och fasa. Sedan en kvinnlig minderårig varit utsatt för denna vidrighet och i förtvivlan hoppat i strömmen, tog det emellertid ett hastigt slut på eländet. Det var endast skräcken för arbetslöshet, som vid detta tillfälle avhöllo vävarna, ehuru själva bestialiska mot de minderåriga, att icke anmäla det skedda för polisen, vilken det oaktat misstänkte att något särskilt inträffat, men då inga bestämda indicier förelågo mot den illa beryktade fabrikören, fick han i fred för andras ingripande sona brottet med sitt eget samvete. Men de minderåriga i väveriet — med Mårten Glans i spetsen — kunde icke glömma kamratens död och de lidanden, som de själva varit utsatta för, varför de beslöto hämnas såväl det ena som det andra. Ett sammanträde hölls i ett litet kyffe i ett hus vid Bredgatan, beläget ungefär på samma tomt där sedermera ett hus med samlingslokaler uti uppfördes, och fattade åtskilliga hemliga och preliminära beslut. När vävarna, det vill säga de vanliga plågoandarna, vilka i regel voro av utländsk härkomst, fingo kännedom härom, beslöto de uppträda till försvar för Bäcklund. De infångade dagen efter såväl pojkarna som flickorna och läto dem genomgå den vanliga proceduren med ”pundningar”, fingerbrytningar och stötar på ömtåliga ställen etc., men delinkven-terna sökte dock hålla ut. Mårten Glans berättade med tårade ögon om när ”tyskarna”, som han brukade kalla dem, hotade kastrera pojkarna om de icke frånginge sina avsikter. De kunde emellertid icke förmås till minsta medgivande och på kvällen efter mörkrets inbrott samlades de i Bryggaregränden intill Norrköpings Tidningars fastighet, i vilken Östergötlands Folkblads lokaler nu äro inrymda, och skredo till anfall. De stormade uppför trappan till gubben Bäcklunds bostad, släpade ut honom i Trångsund och genompryglade honom med för ändamålet anskaffade spön och ämnade därefter kasta honom i strömmen. De hindrades emellertid i sitt uppsåt av vävmästaren, som jämte några andra personer anlände och jagade bort dem. Dagen därpå ville ej arbetet riktigt komma igång, ty gubben Bäcklund var borta. Han låg till sängs och kunde icke stiga upp på flera dagar. Han hade fått en minnesbeta, som förtog honom lusten att fortsätta med sina sadistiska utsvävningar, och det påstods, enligt vad Mårten Glans gjorde gällande, att hans uppträdande mot arbetarna härefter blev nästan oklanderligt. Glans berättade denna händelse uteslutande för att visa hur fruktansvärt man fordom ringaktade de svagare och värnlösa på fabriker och verkstäder. De voro mindre värda än oskäliga djur, men de blevo själva, beklagligt nog, icke bättre sedan de voro utlärda i yrket, ty sådan var tidsandan. I tider av arbetslöshet och tilltagande lösdriveri påminnas lönearbetarna ständigt om att ”det är naturens oeh moralens lag, att den som inte vill arbeta inte heller skall äta”. I syfte att skaffa lydnad för denna naturens och moralens lag är landet, som bekant, översållat med sådana nedtryckande institutioner som arbetsinrättningar, tvångsarbetsanstalter och, i sista instans, fängelser. Med karaktäristisk blygsamhet ha talesmännen för de otåliga arbetslösa hittills svarat, att plikten för en enskild samhällsmedlem att arbeta ovillkorligen måste förutsätta att tillfälle till arbete gives honom. Och med dristigt mod har det engelska arbetarepartiet (Laboyr Party) i parlamentet också väckt en motion om ”rätt till arbete”. Socialisterna förklara, att såsom ett passande svar på de borgerligas kritik borde följa utfärdandet av en ”lag om arbetsplikt”. Denna lag skulle drabba varje vuxen, arbetsför person, som befanns inte vara aktivt sysselsatt med något arbete av samhällelig betydelse. Domen skulle inte lyda på ett grymt inspärrande på en arbetsinrättning, en tvångsarbetsanstalt eller ett fängelse. Nej, den tredskande skulle endast i all hövlighet berövas den inkomst, vilken tillät honom att leva ett liv i sysslolöshet. Webb.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:00 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1928/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free