Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEXTILARBETAREN
med samma jämnmod ha kunnat
misshandla de äldre som de yngre arbetarna,
men då han icke vågade angripa de förra,
blevo de senare så mycket mera tilltygade.
Det låg något rent sadistiskt i hans
karaktär. Han brukade nämligen locka de
minderåriga, en i taget, med sig in i
bostaden en trappa upp för att undersöka
dem, vilket skedde på ett sätt, som ingav
de värnlösa fruktan och fasa. Sedan en
kvinnlig minderårig varit utsatt för
denna vidrighet och i förtvivlan hoppat i
strömmen, tog det emellertid ett hastigt
slut på eländet. Det var endast skräcken
för arbetslöshet, som vid detta tillfälle
avhöllo vävarna, ehuru själva bestialiska
mot de minderåriga, att icke anmäla det
skedda för polisen, vilken det oaktat
misstänkte att något särskilt inträffat, men
då inga bestämda indicier förelågo mot
den illa beryktade fabrikören, fick han i
fred för andras ingripande sona brottet
med sitt eget samvete.
Men de minderåriga i väveriet — med
Mårten Glans i spetsen — kunde icke
glömma kamratens död och de lidanden,
som de själva varit utsatta för, varför de
beslöto hämnas såväl det ena som det
andra. Ett sammanträde hölls i ett litet
kyffe i ett hus vid Bredgatan, beläget
ungefär på samma tomt där sedermera ett
hus med samlingslokaler uti uppfördes,
och fattade åtskilliga hemliga och
preliminära beslut. När vävarna, det vill säga
de vanliga plågoandarna, vilka i regel voro
av utländsk härkomst, fingo kännedom
härom, beslöto de uppträda till försvar
för Bäcklund. De infångade dagen efter
såväl pojkarna som flickorna och läto dem
genomgå den vanliga proceduren med
”pundningar”, fingerbrytningar och
stötar på ömtåliga ställen etc., men
delinkven-terna sökte dock hålla ut. Mårten Glans
berättade med tårade ögon om när
”tyskarna”, som han brukade kalla dem,
hotade kastrera pojkarna om de icke
frånginge sina avsikter. De kunde emellertid
icke förmås till minsta medgivande och
på kvällen efter mörkrets inbrott
samlades de i Bryggaregränden intill
Norrköpings Tidningars fastighet, i vilken
Östergötlands Folkblads lokaler nu äro
inrymda, och skredo till anfall. De stormade
uppför trappan till gubben Bäcklunds
bostad, släpade ut honom i Trångsund och
genompryglade honom med för ändamålet
anskaffade spön och ämnade därefter
kasta honom i strömmen. De hindrades
emellertid i sitt uppsåt av vävmästaren,
som jämte några andra personer anlände
och jagade bort dem.
Dagen därpå ville ej arbetet riktigt
komma igång, ty gubben Bäcklund var
borta. Han låg till sängs och kunde icke
stiga upp på flera dagar. Han hade fått
en minnesbeta, som förtog honom lusten
att fortsätta med sina sadistiska
utsvävningar, och det påstods, enligt vad
Mårten Glans gjorde gällande, att hans
uppträdande mot arbetarna härefter blev
nästan oklanderligt.
Glans berättade denna händelse
uteslutande för att visa hur fruktansvärt
man fordom ringaktade de svagare och
värnlösa på fabriker och verkstäder. De
voro mindre värda än oskäliga djur, men
de blevo själva, beklagligt nog, icke bättre
sedan de voro utlärda i yrket, ty sådan
var tidsandan.
I tider av arbetslöshet och tilltagande
lösdriveri påminnas lönearbetarna ständigt om att
”det är naturens oeh moralens lag, att den som
inte vill arbeta inte heller skall äta”. I syfte att
skaffa lydnad för denna naturens och moralens
lag är landet, som bekant, översållat med sådana
nedtryckande institutioner som arbetsinrättningar,
tvångsarbetsanstalter och, i sista instans,
fängelser. Med karaktäristisk blygsamhet ha
talesmännen för de otåliga arbetslösa hittills svarat, att
plikten för en enskild samhällsmedlem att arbeta
ovillkorligen måste förutsätta att tillfälle till
arbete gives honom. Och med dristigt mod har det
engelska arbetarepartiet (Laboyr Party) i
parlamentet också väckt en motion om ”rätt till
arbete”. Socialisterna förklara, att såsom ett
passande svar på de borgerligas kritik borde följa
utfärdandet av en ”lag om arbetsplikt”. Denna
lag skulle drabba varje vuxen, arbetsför person,
som befanns inte vara aktivt sysselsatt med
något arbete av samhällelig betydelse. Domen skulle
inte lyda på ett grymt inspärrande på en
arbetsinrättning, en tvångsarbetsanstalt eller ett
fängelse. Nej, den tredskande skulle endast i all
hövlighet berövas den inkomst, vilken tillät
honom att leva ett liv i sysslolöshet.
Webb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
