Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
65
förslag av Landsorganisationen och
svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd.
Vite, kvarstad,
skingrings-förbud och skadestånd.
Den på detta sätt sammansatta
arbetsdomstolen, där arbetarna komma att få
två representanter mot arbetsgivarnas och
regeringens fem ledamöter, äger rätt
utdöma vite, samt besluta om kvarstad,
skingringsförbud och skadestånd. Vite,
vartill någon blivit fälld för underlåtenhet
att fullgöra domstolens dom, må ej
förvandlas till fängelse på grund av
bristande tillgång på medel.
Vi antaga emellertid, att några tusen
för ”brott” mot kollektivavtal dömda
arbetare äro i besittning av egna hem, en
sparpenning på banken eller annan tillhörighet
i penningar eller penningars värde. De
kunna samtliga enligt kollektivavtalslagen
ådömas skadestånd för den större eller
mindre skuld de av domstolen ansetts ha
i det påtalade ”brottet”.
Arbetsdomstolen beslutar kvarstad och
skingringsförbud för arbetarnas egendom. Bryter
någon häremot, ålägger domstolen honom att
utgiva vite till belopp som icke är i lagen
angivet och sålunda kan bli av betydande
storlek. Enskild arbetare kan däremot
enligt lagen icke ådömas skadestånd till
högre belopp än 200 kr. Däremot står det
domstolen fritt att utdöma huru höga
skadestånd som helst av fackföreningarna,
fackförbunden och Landsorganisationen.
Det kan bli miljonskadestånd. Advokat
Georg Branting har nyligen i ett föredrag
tecknat mentaliteten hos juristskrået
inför den eventualiteten att miljonböter
vinka i ett vid arbetsdomstolen
anhän-giggjort skadeståndsmål. Hr B.
förklarade, att ”den som något känner till det
praktiska livet och huru det tillgår i
domstolarnas värld, den vet, att där
miljonersättningarna vinka, där skaffa sig
vederbörande ofta de formella
förutsättningarna för att också få dem. Gäller det
att med domstolarnas hjälp vinna stora
belopp av arbetareorganisationerna och
kanske omöjliggöra hela deras existens,
då kommer man nog inte sällan att få se
ett skönt samspel mellan de olika
kapitalisterna”.
Antag nu, att den dömde arbetaren
äger ett eget hem eller penningar eller
penningars värde i annan form än fast
egendom. Vid vite ålägges han att intet
skingra av detta. Skadeståndets
inbetalande är sålunda alltid säkrat. Kan
arbetaren inte åstadkomma 200 kr. i reda
penningar, så återstår för de exekutiva
myndigheterna att ingripa och ”göra”
pengar av arbetarens egendom. De
många tusen arbetare, som byggt sig ett eget
hem, kunna därigenom få gå från gård
och grund.
På samma sätt förhåller det sig med
organisationernas penningemedel och
egendom. En miijonbot i ett
kollektivav-talsmål av någon större betydenhet torde
kanske bli det vanliga.
”Ideell skada” skall sonas
med böter.
Striparegeringen och de borgerliga
lagstiftarna voro inte nöjda med att
såsom skada i egentlig mening framställa
den ekonomiska förlust en arbetsgivare
eventuellt kan komma att lida genom
”brott” mot kollektivavtal. De upptäckte
att ”brott” även kan begås mot själva
avtalet som sådant, s. k. ideell skada. Även
för sådana ”brott” skola skadestånd
kunna utdömas. ”Vid bedömande om och i
vad mån skada uppstått skall hänsyn
tagas även till intresset i avtalets
upprätthållande och övriga sådana
omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse”, heter det i lagen. Här är fältet
sålunda fullständigt fritt för alla slags
kann-stöperier och knep från juristernas sida.
Lagen föreskriver, att den enskilde
medlemmen är medskyldig i
avtalsslutande förenings ”brott” mot avtal, liksom
också föreningen eller förbund av
föreningar eller sammanslutningar av förbund i
den enskilde medlemmens förhållande till
avtalet och lagen. Förpliktelserna äro
ömsesidiga. Därav följer att enskild
medlem har skyldighet att vaka över att inte
hans förening begår ”brott” och, om
sådant ändå kommit till stånd, söka förmå
föreningen att avstå från fortsatt ”brott”.
Föreningen är i sin tur skyldig att vaka
över de enskilda medlemmarnas
förhållande härutinnan. Man kan begå ”brott”
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
