- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXV. 1928 /
69

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN 65 förslag av Landsorganisationen och svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd. Vite, kvarstad, skingrings-förbud och skadestånd. Den på detta sätt sammansatta arbetsdomstolen, där arbetarna komma att få två representanter mot arbetsgivarnas och regeringens fem ledamöter, äger rätt utdöma vite, samt besluta om kvarstad, skingringsförbud och skadestånd. Vite, vartill någon blivit fälld för underlåtenhet att fullgöra domstolens dom, må ej förvandlas till fängelse på grund av bristande tillgång på medel. Vi antaga emellertid, att några tusen för ”brott” mot kollektivavtal dömda arbetare äro i besittning av egna hem, en sparpenning på banken eller annan tillhörighet i penningar eller penningars värde. De kunna samtliga enligt kollektivavtalslagen ådömas skadestånd för den större eller mindre skuld de av domstolen ansetts ha i det påtalade ”brottet”. Arbetsdomstolen beslutar kvarstad och skingringsförbud för arbetarnas egendom. Bryter någon häremot, ålägger domstolen honom att utgiva vite till belopp som icke är i lagen angivet och sålunda kan bli av betydande storlek. Enskild arbetare kan däremot enligt lagen icke ådömas skadestånd till högre belopp än 200 kr. Däremot står det domstolen fritt att utdöma huru höga skadestånd som helst av fackföreningarna, fackförbunden och Landsorganisationen. Det kan bli miljonskadestånd. Advokat Georg Branting har nyligen i ett föredrag tecknat mentaliteten hos juristskrået inför den eventualiteten att miljonböter vinka i ett vid arbetsdomstolen anhän-giggjort skadeståndsmål. Hr B. förklarade, att ”den som något känner till det praktiska livet och huru det tillgår i domstolarnas värld, den vet, att där miljonersättningarna vinka, där skaffa sig vederbörande ofta de formella förutsättningarna för att också få dem. Gäller det att med domstolarnas hjälp vinna stora belopp av arbetareorganisationerna och kanske omöjliggöra hela deras existens, då kommer man nog inte sällan att få se ett skönt samspel mellan de olika kapitalisterna”. Antag nu, att den dömde arbetaren äger ett eget hem eller penningar eller penningars värde i annan form än fast egendom. Vid vite ålägges han att intet skingra av detta. Skadeståndets inbetalande är sålunda alltid säkrat. Kan arbetaren inte åstadkomma 200 kr. i reda penningar, så återstår för de exekutiva myndigheterna att ingripa och ”göra” pengar av arbetarens egendom. De många tusen arbetare, som byggt sig ett eget hem, kunna därigenom få gå från gård och grund. På samma sätt förhåller det sig med organisationernas penningemedel och egendom. En miijonbot i ett kollektivav-talsmål av någon större betydenhet torde kanske bli det vanliga. ”Ideell skada” skall sonas med böter. Striparegeringen och de borgerliga lagstiftarna voro inte nöjda med att såsom skada i egentlig mening framställa den ekonomiska förlust en arbetsgivare eventuellt kan komma att lida genom ”brott” mot kollektivavtal. De upptäckte att ”brott” även kan begås mot själva avtalet som sådant, s. k. ideell skada. Även för sådana ”brott” skola skadestånd kunna utdömas. ”Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till intresset i avtalets upprätthållande och övriga sådana omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse”, heter det i lagen. Här är fältet sålunda fullständigt fritt för alla slags kann-stöperier och knep från juristernas sida. Lagen föreskriver, att den enskilde medlemmen är medskyldig i avtalsslutande förenings ”brott” mot avtal, liksom också föreningen eller förbund av föreningar eller sammanslutningar av förbund i den enskilde medlemmens förhållande till avtalet och lagen. Förpliktelserna äro ömsesidiga. Därav följer att enskild medlem har skyldighet att vaka över att inte hans förening begår ”brott” och, om sådant ändå kommit till stånd, söka förmå föreningen att avstå från fortsatt ”brott”. Föreningen är i sin tur skyldig att vaka över de enskilda medlemmarnas förhållande härutinnan. Man kan begå ”brott” in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:00 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1928/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free