- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXV. 1928 /
84

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76 TEXTILARBETAREN 1) Nitrocellulosaförfarandet, 2) Kopparoxidammoniakförf aran det, 3) Viskosförfarandet, 4) Acetatförfarandet. 1. Nitrocellulosaförfarandet. Redan tidigt var det känt, huru nitrocellulosa eller bomullskrut framställdes, och ävenledes huru man av detsamma kunde erhålla en lösning, kallad kollodium. Fransmannen greve Chardonnet tillkommer dock äran av att först ha lyckats ur en sådan lösning framställa ett slags fiber med konstsilkets egenskaper. Detta silke benämnes visserligen Chardonnet-silke, men var dock samma slags produkt, som nu kallas konstsilke. Tillverkningen enligt denna metod tillgår i huvudsak sålunda: Man utgår från bomull eller bomullsavfall och nitrerar denna med en blandning av konc. salpetersyra och konc. svavelsyra, varigenom nitrocellulosa erhålles. Nitrocellulosan befrias från syra genom noggrann tvättning och torkas därefter vid låg temperatur; oftast under vakuum för att förhindra sönderdelning. Den torra nitrocellulosan, som ser ut som vanlig bomull av något gulaktig färg, löses sedan i eteralkohol, då en tjockflytande, vattenklar lösning erhålles — kollodium. Denna kol-lodiumlösning tryckes därefter genom munstycken med mycket fina hål antingen ut i vatten eller direkt ut i luften. I båda fallen koagulerar kollodiumen till fina fibrer — en för varje hål i munstycket — och fibrerna från ett och samma munstycke samlas till en tråd, som upphasplas och tvättas. De erhållna nitrocellulosatrå-darna denitreras sedan, d. v. s. återföras till cellulosa, medels behandling med en lösning av natriumsulfhydrat. Det ursprungliga materialet, i detta fall bomull eller eventuellt sulfitcellulosa, överföres således till nitrocellulosa endast för att möjliggöra en lösning av cellulosan, eftersom denna eljest är olöslig i eteralkohol eller annat organiskt lösningsmedel. 2. Kopparoxidammoniakförfar andet. Vid detta förfarande löses utgångsmaterialet — bomull eller sulfitcellulosa — i en djupblå lösning, bestående av kopparsulfat, upplöst i ammoniak och något natronlut. Cellulosalösningen, som innehål ler c:a 5—10 % cellulosa, filtreras samt ställes under vakuum några timmar för att obunden ammoniak och luft-blåsor skola försvinna. Efter pressning genom fina hål, på sätt ovan antytts, bringas lösningen att koagulera antingen i natronlut eller i svavelsyra, och de fina fibrer, som då bildas, uppsamlas på spolar. Vare sig man använder det ena eller andra koaguleringsbadet, utfäl-les dock något koppar på tråden, vilket avlägsnas på så sätt att man låter spolarna med garnet rotera i utspädd salt- eller svavelsyra. 3. Viskosförfarandet. De berömda engelska cellulosaforskarna Cross och Be-van upptäckte på 1890-talet en förening mellan kolsvavla och cellulosa, kallad cel-lulosaxantogenat, som visade sig lätt lös-ligt i vatten eller utspädd natronlut. Detta xantogenat visade sig även synnerligen lämpligt för framställning av konstsilke, ej minst därför att erforderliga kemikalier ställde sig avsevärt billigare i detta fall än vid andra metoder. Upptäckten av xantogenatet gav sedermera upphov till det så kallade viskosförfarandet, till vilket vi skola återkomma längre fram. 4. Acetatförfarandet. På sista tiden har ännu ett annat förfaringssätt för framställning av konstsilke tilldragit sig ett visst intresse, nämligen det så kallade acetatförfarandet. Proceduren inledes här med beredning av en acetyleringsvät-ska, bestående av en blandning av isättika eller konc. ättiksyra, ättiksyreanhydrid och konc. svavelsyra eller klorzink. Bomullen löses i denna vätska, varvid samtidigt en acetylering av cellulosan äger rum och cellulosaacetat bildas. Denna primära cellulosaacetatlösning kan sedan på vanligt sätt förvandlas (”spinnas”) till fibrer direkt i ett bad av koksaltlösning, tillsatt med litet natronlut. Man kan dock även gå så tillväga, att cellulosaacetatet utfälles i klump medels vatten samt tvättas och torkas för att därefter lösas i aceton. Denna sekundära lösning kan sedan i sin tur behandlas på samma sätt som kollodiumlösningen vid nitrocellulosaförfarandet. Acetatsilket skiljer sig så till vida från alla andra konstsilkesarter, att det ej ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:00 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1928/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free