Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TEXTIL ARB ET AREN
nada, de största förutsättningarna att
kunna leverera en god silkesmassa. I
Sverge är det dock ännu endast ett mindre
antal sulfitfabriker — såsom Billerud,
Uddeholm, Bengtsfors och Konga — som
specialiserat sig på massa för
konstsilkefabri-kation.
Hur går man nu till väga för att
förvandla de från sulfitfabrikerna kommande
stora, vita massaarken till ändlösa
konst-silketrådar? — Såsom förut antytts, är
själva principen i korthet den, att man
först löser upp sulfitmassans korta
cellulosafibrer så att en trögflytande, filtrerbar
lösning erhålles. Denna — den s. k.
vi-skoslösningen — pressas därefter genom
munstycken med fina hål ut i ett bad, som
kommer viskosen att övergå i fast form —
koagulera. De sålunda erhållna fibrerna
uppsamlas, tvättas, tvinnas, blekas etc.,
varefter silket är färdigt. —
Förfaringssättet kan ju förefalla synnerligen enkelt,
man kan det dock icke tillämpas i
praktiken utan hjälp av en serie komplicerade
maskinella anordningar.
I konstsilkefabrikernas
massaavdelning framställes i första hand
alkalicellu-losa genom sulfitmassans behandling
(mercerisering) med natronlut; detta kan
ske enligt två olika metoder. I andra hand
framställes viskoslösning genom
alka-licellulosans behandling (sulfidering)
medels kolsvavla samt därpå följande
upplösning i utspädd natronlut. — Den ena
merceriseringsmetoden inledes därmed att
massaarken nedställas vertikalt intill
varandra i lådformiga apparater
innehållande utspädd natronlut. Efter ett par
timmar, sedan arken blivit fullkomligt
uppblötta, avtappas luten, varefter arken med
tillhjälp av hydrauliska pressar tryckas
tillsammans så att ytterligare lut
bortrinner. Därmed fortsättes till dess att arken
endast hålla så mycket lut, som svarar mot
ungefär 2 ggr deras egen vikt. Då detta
uppnåtts, öppnas en bottenlucka, och
arken släppas genom golvet ned i stora,
öppna halvcylindriska maskiner, försedda med
kraftiga sönderknådnings- och
omrör-ningsverk. Här sönderarbetas de
uppblötta massaarken, varefter den erhållna
uppluckrade (snöflingliknande) alkali
cellulosan nedtömmes i cylindriska plåtkärl,
rymmande c:a 50 1. — Enligt den andra
metoden sker mercerisering och
sönder-knådning av sulfitmassan samtidigt, i det
att arken sönderbråkas i maskiner som
innehålla natronlut. Härigenom erhålles en
grötliknande alkalicellulosa, som sedan
befrias från överflödig lut genom
centrifu-gering. Som det emellertid vid
centrifu-geringen lätt uppstår besvärliga klumpar,
måste cellulosan i detta fall även malas i
kvarnar, innan den nedtömmes i de förut
nämnda plåtkärlen.
Genom de nu skildrade
arbetsprocesserna har alltså den ursprungliga
sulfitcellulosan under natronlutens inverkan
förvandlats till alkalicellulosa. Innan
denna kan vidare behandlas med
kolsvavla och sedan upplösas i
natronlut, måste den mogna under viss
tid. För den skull inställas plåtkärlen
med alkalicellulosan i särskilda
mognings-kammare, där cellulosan lämnas att
mogna vid konstant temperatur under en tid
av 3 å 4 dygn. Därvid undergår cellulosan
en egendomlig förändring; molekylerna
brytas ner i mindre komplex. Någon
synbar förvandling av cellulosan kan
visserligen icke konstateras, men man förstår
dock, att en kemisk process måste äga
rum, ty värme utvecklas i plåtkärlen, och
såväl mogningstidens längd som
mognings-temperaturens höjd ha inverkan på
konsistensen hos den cellulosalösning, som
sedermera erhålles.
Den mogna alkalicellulosans
behandling med kolsvavla sker slutligen antingen
i roterande, cylindriska behållare, s. k.
sul-fideringsautoklaver, eller också i slutna
apparater med kraftiga rörverk. Viktigt
är, att kolsvavlan blandas med cellulosan
så väl, att den förra sättes i tillfälle att
angripa varje liten cellulosafiber. När
efter några timmar sulfideringen är
avslutad, eller med andra ord så snart det
s. k. xantogenatet färdigbildats, utsuges
ur apparaterna eventuellt förefintliga
kol-svavleångor, varpå upplösning av
xantogenatet sker i natronlut. Denna upplösning
företages antingen i själva
sulfiderings-autoklaverna eller också i härför särskilt
avsedda apparater. Den erhållna lösningen,
som benämnes viskoslösning, och som till
utseendet påminner om sirup eller något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
