Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
TEXTILARBETAREN
na i Bombay ha även låtit uppföra
ofantliga kvarter med hus, till det yttre mycket
liknande de utvändigt ytterst solitt byggda
husen i många våningar i städer såsom
Berlin, men till det inre äro de
förstnämnda husen utförda enligt strängt ortodoxa
och traditionella indiska linjer. Ett rum
för en familj, inga privata sanitära
anordningar, en gemensam vattenkran för
tvättning — så äro förhållandena även i de
kommunala byggnaderna. Min stackars
dotter och jag blevo slagna av förfäran, då vi
foro hem från det första arbetaremötet vi
bevistade, då vi nästan körde över ett barn
som låg sovande på en matta på gatan och
som tydligen ämnade sova där hela natten.
Detta torde giva en uppfattning om
folkets förfärliga bostadsförhållanden.
Tjogtals människor sovo på marken, som det
tycktes med en mycket tunn madrass till
bädd och en tunn filt till täcke. Jag saknar
ord att beskriva det snusk, det mörker och
det elände som rådde i åtskilliga av de
bostadshålor som vi sågo. Här är det
emellertid åter svårt att göra jämförelser. Jag
såg med mina egna ögon att många
arbetare tydligen själva försökte utestänga all
frisk luft och ljus från sina bostäder, och
sålunda göra de ohygliga förhållandena
ännu värre. Jag måste beständigt påminna
mig själv om, att det icke alltid är
möjligt att mäta förhållandena i östern med
västerländska mått, men, även om alla
hänsyn tages till skillnader i klimat, vanor,
tradition och religion, utgöra de indiska
arbetarnas bostadsförhållanden en skam
och vanära för varje regering, vare sig den
är engelsk eller indisk.
Det är min avsikt, att i slutet av
denna allmänna översikt lämna detaljerade
uppgifter rörande arbetarnas löner och
arbetstid pr dag. I denna del av den
allmänna redogörelsen vill jag göra en
jämförelse mellan fabriker helt eller delvis drivna
av engelskt kapital och ledda av engelska
teknici och de som äro drivna av indiskt
kapital och — såvitt möjligt — med indisk
teknisk personal. Jag vill också fästa
uppmärksamheten på det relativa
förhållandet om fabriken är belägen i provinser
som kunna kallas vara under engelskt
välde, eller inom indiska stater.
Vi sågo förvisso ingenting som
bevisade, att av indiska arbetsgivare eller i
indiska stater betalades bättre löner eller
förekommo bättre förhållanden eller
kortare arbetstid, än som tillerkändes av
europeiska arbetsgivare inom områden
under engelsk förvaltning. Det torde nog
vara säkrast att säga, att arbetstiden är
längre och lönerna i allmänhet lägre i
indiska stater än i den s. k. engelska delen
av Indien. På grund av egna iakttagelser
vill jag säga, att den indiska kapitalisten
i allmänhet ej begår misstaget, vare sig
att vara mera frikostig eller mera vänlig
mot arbetarna, än den europeiska
arbetsgivaren. Detta är förvisso att uttrycka sig
mycket milt. Jag vill understryka denna
sak därför, att så många människor under
de nuvarande förhållandena i Indien
strida och fullkomligt rättmätigt strida, för
den dags inbrytande då indisk förvaltning
skall bliva möjlig i Indien och arbetarna
förmås att tro, att endast den politiska
friheten är nödvändig för att avhjälpa deras
bekymmer. Detta skulle verkligen vara ett
fatalt misstag. En stark fackorganisation
är t. o. m. ännu mera nödvändig i indiska
stater och indiska fabriker, än i de
engelska staterna och de engelska eller
europeiska fabrikerna. Detta gäller
naturligtvis såsom en allmän förklaring, då det
förekommer undantag. Delegationen såg
indiska fabriker och träffade indiska
arbetsgivare, vilka i varje avseende voro
jämlika med engelska fabriker eller
arbetsgivare.
Såvitt det gäller bomullsindustrin i
dess sammangyttring i Bombay, var det
omöjligt för oss att avgöra vilken del av
huvudstaden skulle kallas utländsk och
vilken del skulle kallas indisk. Det råder
emellertid föga tvivel därom, att såvitt det
gäller den överväldigande större delen av
vidkommande kapital, detta ej äges av icke
indier, utan äges av indierna själva. Av
de fabriker jag såg vill jag även säga, att
de allmänna förhållandena säkerligen ej
äro bättre inom helt indiska företag, än
de äro i de företag där delar av kapitalet
eller den tekniska ledningen ligger i
engelska, eller i andra icke-indiska händer.
Snarare motsatsen är fallet och i
allmänhet föreligger en tendens till att
förhål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
