Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
85
landena gestalta sig sämre där varest helt
indisk förvaltning råder.
Vad organisationen beträffar, funno vi
att den största svårigheten, som därvid
föreligger, är den bristande
folkupplysningen bland arbetarna själva. Den skamliga
försummelsen från den engelska och de
indiska regeringarnas sida, att draga
försorg om folkundervisningen, är ansvarig
för att det för närvarande är praktiskt
omöjligt i Indien att finna en
fackorganisation för textilarbetare styrd och
förvaltad av arbetarna inom industrin. En av
de huvudsakligaste svårigheterna i ett av
de största centra för textilindustrin i
Indien är att det ej är möjligt, att kunna
finna uppbördsmän och styrelseledamöter
bland arbetarna själva med så pass
kunskaper, att de kunna införa namn och
siffror i en bok och läsa de cirkulär som
utfärdas. Så länge förhållandena ej ändrats
i detta avseende, är det gagnlöst både från
arbetsgivarnas sida och från annat håll,
att tala allt för mycket om att
”utomstående” bliva tjänstemän inom
fackorganisationerna. Hur skulle det kunna vara
annorlunda, då den stackars arbetaren
själv absolut ej haft någon möjlighet att
skaffa sig den minsta upplysning för att
bliva i stånd att sköta sina egna
angelägenheter.
För att sanningen må komma fram,
och erkännande givas åt den, sådan
rättvisligen tillkommer, får jag omnämna
ett utomordentligt faktum. Det är just de
stora arbetsgivarna inom textilindustrin,
vilka synas göra mera för massornas
upplysning, än vare sig riksregeringen eller
de lokala myndigheterna. Åter och
återigen märkte vi inom de stora företag vi
besökte i skilda delar av Indien, att skolor
upprätthöllos av arbetsgivarna inom
fabrikernas inhägnader eller gårdar i syfte
att meddela kunskaper, först och främst
till ungdomen, gossar och flickor, som voro
anställda inom fabrikerna, och för det
andra i många fall även till de anställda
arbetarnas yngre barn. Detsamma gällde
tillerkännande av sjukhjälp och
läkarevård. Upprepade gånger funno vi, att det
tycktes som om absolut inga eller mycket
ringa anordningar träffats av
myndigheterna, men att, bedömt efter indiskt mått,
mycket goda anstalter vidtages av
arbetsgivarna. Detta förhållande måste
naturligtvis tagas med i räkningen då man
försöker draga slutsatser rörande rent
ekonomiska spörsmål. När man t. ex.
finner hur mycket en arbetare har betalt för
ett särskilt arbetsstycke och kan jämföra
detta med det faktiskt utbetalade
penningbeloppet för samma arbete i ett annat
land, har man ännu blott hunnit till
början av den ekonomiska beräkningen. Där
finnes många andra faktorer man måste
taga hänsyn till, och en av de mest
betydande torde vara de stora utgifter som
åsamkas de stora företagen ifråga om
sjukhjälp och sjukvård,
undervisnings-möjligheter och omsorger för social
omvårdnad av en art, som är fullkomligt
okänd i England, vilket land, av nästan
alla skäl, är det land med vilket en
jämförelse med Indien kan försökas, även om
den torde vara mycket svår att göra.
Folkets bristande upplysning, som jag
redan hänvisat till, utgör enligt min
mening det största hindret för en stark
fackföreningsrörelse bland Indiens
textilarbetare, ehuru lönerna, vilka jag
kommer att ägna en särskild avdelning,
kunna synas skandalöst låga i
jämförelse med europeiska lönesatser.
När allt tagits med i räkningen,
arbetarnas levnadsvanor och
livsmedels-kostnaderna, förefinnes verkligen ej något
ekonomiskt skäl varför en kraftfull
organisation ej skulle kunna uppstå.
Förvisso förefinnas ej några ekonomiska
omständigheter, vilka utgöra starkare hinder
för arbetarna i Indien att bygga upp
organisationer, än de ekonomiska
förhållanden, vilka rådde i Europa vid början av
den fackliga rörelsen i vårt land. Ej
heller föreligger det, såvitt man kan
bedöma, någon svårighet härför,
förorsakad av arbetsgivareorganisationernas
hållning, åtminstone ej på de platser vi
besökte. I allmänhet kan man säga, att
om de indiska arbetarna äga viljan att
organisera sig, kunna varken deras
ekonomiska förhållanden eller arbetsgivarnas
opposition hindra dem att göra detta.
Ifråga om regeringen torde man med säkerhet
kunna säga, att troligen inga särskilda
åtgärder skulle komma att vidtagas mot
bil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
