- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXV. 1928 /
93

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN 85 landena gestalta sig sämre där varest helt indisk förvaltning råder. Vad organisationen beträffar, funno vi att den största svårigheten, som därvid föreligger, är den bristande folkupplysningen bland arbetarna själva. Den skamliga försummelsen från den engelska och de indiska regeringarnas sida, att draga försorg om folkundervisningen, är ansvarig för att det för närvarande är praktiskt omöjligt i Indien att finna en fackorganisation för textilarbetare styrd och förvaltad av arbetarna inom industrin. En av de huvudsakligaste svårigheterna i ett av de största centra för textilindustrin i Indien är att det ej är möjligt, att kunna finna uppbördsmän och styrelseledamöter bland arbetarna själva med så pass kunskaper, att de kunna införa namn och siffror i en bok och läsa de cirkulär som utfärdas. Så länge förhållandena ej ändrats i detta avseende, är det gagnlöst både från arbetsgivarnas sida och från annat håll, att tala allt för mycket om att ”utomstående” bliva tjänstemän inom fackorganisationerna. Hur skulle det kunna vara annorlunda, då den stackars arbetaren själv absolut ej haft någon möjlighet att skaffa sig den minsta upplysning för att bliva i stånd att sköta sina egna angelägenheter. För att sanningen må komma fram, och erkännande givas åt den, sådan rättvisligen tillkommer, får jag omnämna ett utomordentligt faktum. Det är just de stora arbetsgivarna inom textilindustrin, vilka synas göra mera för massornas upplysning, än vare sig riksregeringen eller de lokala myndigheterna. Åter och återigen märkte vi inom de stora företag vi besökte i skilda delar av Indien, att skolor upprätthöllos av arbetsgivarna inom fabrikernas inhägnader eller gårdar i syfte att meddela kunskaper, först och främst till ungdomen, gossar och flickor, som voro anställda inom fabrikerna, och för det andra i många fall även till de anställda arbetarnas yngre barn. Detsamma gällde tillerkännande av sjukhjälp och läkarevård. Upprepade gånger funno vi, att det tycktes som om absolut inga eller mycket ringa anordningar träffats av myndigheterna, men att, bedömt efter indiskt mått, mycket goda anstalter vidtages av arbetsgivarna. Detta förhållande måste naturligtvis tagas med i räkningen då man försöker draga slutsatser rörande rent ekonomiska spörsmål. När man t. ex. finner hur mycket en arbetare har betalt för ett särskilt arbetsstycke och kan jämföra detta med det faktiskt utbetalade penningbeloppet för samma arbete i ett annat land, har man ännu blott hunnit till början av den ekonomiska beräkningen. Där finnes många andra faktorer man måste taga hänsyn till, och en av de mest betydande torde vara de stora utgifter som åsamkas de stora företagen ifråga om sjukhjälp och sjukvård, undervisnings-möjligheter och omsorger för social omvårdnad av en art, som är fullkomligt okänd i England, vilket land, av nästan alla skäl, är det land med vilket en jämförelse med Indien kan försökas, även om den torde vara mycket svår att göra. Folkets bristande upplysning, som jag redan hänvisat till, utgör enligt min mening det största hindret för en stark fackföreningsrörelse bland Indiens textilarbetare, ehuru lönerna, vilka jag kommer att ägna en särskild avdelning, kunna synas skandalöst låga i jämförelse med europeiska lönesatser. När allt tagits med i räkningen, arbetarnas levnadsvanor och livsmedels-kostnaderna, förefinnes verkligen ej något ekonomiskt skäl varför en kraftfull organisation ej skulle kunna uppstå. Förvisso förefinnas ej några ekonomiska omständigheter, vilka utgöra starkare hinder för arbetarna i Indien att bygga upp organisationer, än de ekonomiska förhållanden, vilka rådde i Europa vid början av den fackliga rörelsen i vårt land. Ej heller föreligger det, såvitt man kan bedöma, någon svårighet härför, förorsakad av arbetsgivareorganisationernas hållning, åtminstone ej på de platser vi besökte. I allmänhet kan man säga, att om de indiska arbetarna äga viljan att organisera sig, kunna varken deras ekonomiska förhållanden eller arbetsgivarnas opposition hindra dem att göra detta. Ifråga om regeringen torde man med säkerhet kunna säga, att troligen inga särskilda åtgärder skulle komma att vidtagas mot bil

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:00 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1928/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free