Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
TEXTILARBETAREN
dande av fackorganisationer, som bestämt
bildas för uppgiften att höja lönerna,
förkorta arbetstiden och verka för full
ekonomisk och politisk frihet för sina
medlemmar.
De hinder som resa sig mot dem, som i
god avsikt försöka organisera de indiska
arbetarna, äro emellertid oerhörda. Det
vore dåraktigt att icke se, att
skillnaderna i kast och religion och bristande
upplysning utgöra skrankor, vilkas
nedbrytande kräva män med ett lejons mod.
Avstånden i Indien mellan skilda centra äro
även så oerhörda, att jag kom till den
slutsatsen att en centraliserad
textilarbetareorganisation för hela landet torde det
kräva många, många år att upprätta. Ett
faktum är, att det som i
organisations-hänseende nu växer upp, är en rad av
full
komligt självständiga organisationer,
ledda och förvaltade av icke-textilarbetare
från de bildade klasserna, och inom vilka,
efter vad man ofta bestämt påstår,
uteslutande politiska och ej ekonomiska
intressen utgöra den huvudsakliga
drivfjädern för den verksamhet, som bedrives av
de som bildat föreningarna. Huru mycken
sanning det än må ligga i dessa
påståenden, kan jag endast upprepa, att
under nuvarande förhållanden, med den
rådande sorgliga okunnigheten bland de
indiska arbetarna, beroende på det faktum
att regeringarna ännu aldrig känt sitt
ansvar, intet annat arbetssätt är möjligt för
organisationen, än att anlita hjälp av
välmenande män och kvinnor, som äga nödig
bildning att handhava organisatoriska
uppgifter.
Handvävarens berättelser.
VIII.
Märta.
Det hände ibland att vi träffade
Mårten Glans vid misshumör. Han önskade då
tydligen intet högre än att vi skulle gå.
Det behövde han ej heller vänta på, ty vi
togo alltid hänsyn till hans sorger och
bekymmer. Ibland drev misshumöret honom
till krogarna ett par, tre dagar, ehuru
ytterst sällan; när han återkom till
vävstolen, var han emellertid den samme som
förut.
Naturligtvis bråkade vi våra hjärnor
med att söka utfundera vari Mårtens vid
samma tidpunkt varje år återkommande
grubblerier hade sin rot. Indirekta
frågor ledde aldrig till något resultat, han
endast log i mjugg åt vår ungdomliga
nyfikenhet.
Ett år räckte Mårtens sorgbundenhet
ovanligt länge. Han hade dagligen vistats
på krogen över en vecka och i sällskap med
andra vävare och hantverkare slösat bort
så mycket pengar, att han på fredagen
icke utan svårighet kunde betala
avlöningen, vilket givetvis ökade hans bekymmer,
men i stället för att upphöra med svirandet
fortsatte han ytterligare ett par dagar.
Så småningom återkom han emellertid till
besinning. Då han en kväll stapplade hem
träffade han oss pojkar i Väster backe.
Han stannade och skämtade. Han tyckte
om unga människor och sökte därför
nästan ständigt umgänge med yngre
personer. Plötsligt blev han utan påtaglig
anledning allvarsam, bjöd oss följa med till
väveriet, där han hade en sovplats i ett
hörn, vilket vi naturligtvis ytterst gärna
gjorde, då ingenting var oss kärare.
Hans båda arbetare voro ännu i arbete
men slutade och gingo hem, då vi i
sällskap med deras mästare trädde in.
Mårten gjorde upp eld och satte kaffekokaren
över elden samt satte sig själv framför
eldhärden med huvudet i båda händerna,
varefter han serverade oss och drack själv,
småpratande, men fortfarande betänksam
och allvarlig. Han syntes bli liksom
uppjagad av drycken, av vilken han förtärde
stora kvantiteter. Han blev alltmera
fåordig. Han liksom somnade. Kroppen sjönk
samman på trefotingen och ögonen stirra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
