Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TEXTILARBETAREN
förhållanden i Indien funno vi att mycket
beklagansvärda förhållanden voro
rådande. Trots att den senaste stora striden
förde arbetarna tillsammans i Bombay,
finns där fortfarande två
textilarbetareorganisationer som konkurrera med
varandra. Madras utgör ett annat exempel,
och även utanför rörelsen bland
textilarbetarna råda samma förhållanden över
allt.
De arbetareorganisationer, som bildats
inom textilindustrin, fastställa
medlemsavgifterna till så låga belopp, att de ej
kunna bliva några verkligt effektiva
kamporganisationer. Jag har redan
uttalat den uppfattningen, att ekonomiskt
sett svårigheterna ej äro större för
organisationen i Indien, om ens så stora, än
de voro i Europa vid den fackliga
organisationens början. Mycket av
fackföreningsrörelsens historia i Europa har i
själva verket en slående likhet med det
som nu pågår i Indien. Vid början av
vår rörelse i Europa väntade man sig
blott och bart nominella inbetalningar och
man litade sig bra mycket mera till
propaganda och diskussioner än att vidtaga
åtgärder för att kunna giva ekonomisk
hjälp åt medlemmarna i händelse av
strider. Den högsta avgift, jag fann i någon
textilarbetareorganisation i Indien, var
omkring 1 shilling, eller 1 tysk mark pr
år, och den lägsta avgiften omkring 4
pence eller Vs shilling. Indien kan lika
litet som Europa undkomma ett
fullkomligt klart faktum. Och det är att billig
fackföreningsrörelse, d. v. s. en
fackföreningsrörelse som försöker driva sin
verksamhet med ett par pence pr år, även
skall uppvisa ”billiga” resultat.
Vi ha med egna ögon fått absolut
bekräftelse på att det råder fullkomlig
församlings- och tryckfrihet, och att, hur de
politiska förhållandena än må vara, ingen
begränsning av friheten lägger hinder i
vägen för bildande av fackföreningar.
Det skulle emellertid vara ett misstag, att
på förhållandena i Indien tillämpa det
tjugonde århundradets europeiska
uppfattningar. För femtio år sedan voro
förhållandena inom vår världsdel slående
analoga med de nuvarande indiska
förhållandena. Vårt folk var vid den tiden
dåligt skolade, förtrampade och i
opposition både mot arbetsgivarna och
regeringarna. Ifråga om motståndet från
regeringens och arbetsgivarnas sida, voro de
europeiska arbetarna i en oändligt
mycket sämre ställning för sextio år sedan än
Indiens arbetare äro för närvarande. Å
andra sidan erbjuda skillnaderna i vanor,
religion, kast och ras i Indien sådana
svårigheter, som europeerna ej ha att strida
emot. Man kan även tryggt säga, att hur
sorgligt arbetarnas utvecklingsläge i
Europa än var för sextio år sedan, stodo de
dock högre ifråga om undervisning och
hygien än som nu är fallet ifråga om
Indiens arbetare. Man torde även väl
ihåg-komma, att när ett folk hålles i
okunnighet, när det är oupplyst, har eländiga
bostäder, dåliga kläder och dålig föda, få de
enskilda individerna en tendens att bliva
misstänksamma mot varandra.
Osolidarisk handling.
I förbundets verksamhetsberättelse
för år 1928 återfinnes följande, som kan
vara av intresse att taga del av:
”Sedan några år tillbaka vegeterar på
fackföreningsrörelsen här i landet en
organisation med det långa namnet
”Svenska maskinist-, eldare- och
reparatörförbundet”. Organisationen ifråga, som
saknar varje existensberättigande, har
skrapat ihop några hundratal inom olika
industrier sysselsatta arbetare, vilka
enligt den erkända och tillämpade
industri-förbundsprincipen skola vara anslutna
till vederbörande fackförbund. Den på
detta sätt upprätthållna organisationen
kan icke vinna anslutning till
Landsorganisationen och ej heller till någon
internationell facklig yrkesorganisation. Vid
lönerörelser inom de olika industrierna
uppträder denna organisation — i de fall
den lyckats skrapa åt sig några
medlemmar — vid ”sidan om” de regelrätta
förhandlingarna. Vårt förbund har flera
gånger haft grundad anledning att beklaga
denna organisations existens.
I skrivelse av den 19 september 1928
meddelade styrelsen för
förbundsavdelnin-gen n:r 32 (specialarbetarna) i Göteborg
till förbundsstyrelsen, att avdelningen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
