- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVI. 1929 /
99

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN

87

influensaepidemien år 1918 ett stort antal
frivilliga bland firmans arbetare på alla
sätt biträdde med utlämnande av fri
medicin och fria livsmedel. Dessa personer
belönades med gåvor i kontanter och
silverpokaler, tydligen på firmans
bekostnad.

Vid fabrikerna finnas tre
barnkrub-bor, övervakade av sjuksköterskor och
sjuksköterskebiträden. Jag återger här
följande citat, som talar för sig själv:
”då småbarnen hållas snyggare och
sundare inom barnkrubborna, bemöda sig
även mödrarna att ifråga om barnen
iakttaga renlighet och sundhet i hemmet”.

Det finnes även en kindergarten, som
säges undanrödja de indiska barnens
stora skygghet, och som även ”är till nytta
för att hålla dem ifrån deras smutsiga och
mörka hem och dåliga omgivningar”.
Där finnes även boyscouter; ävenledes ett
gymnasium för fysisk fostran, och t. o. m.
grupper för andaktsövningar och bön.
Dessa grupper sjunga böner i det fria
under omkring två timmars tid. Enligt de
möjligheter vi hade för iakttagelser, tycks
nästan den enda förströelse, som de lägre
kasten ha, bestå i att komma tillsammans
och i timtal sjunga texter, som för
ickeindier tyckas utgöra samma ord på
samma melodi. Man meddelade oss, att de
undertryckta klasserna aldrig sjöngo
någonting annat än religiösa kompositioner.

Inom fabrikens område finnes även en
restaurant, där arbetarna sägas erhålla
ren, hälsosam och god föda till
självkostnadspris och detta utgör det enda, som
närmast har likhet med ett europeiskt
kooperativt företag, som jag sett i Indien.
Detta börjades år 1918 och förvaltas av
en liten kommitté vald av detta företags
medlemmar.

Ett av de intressantaste dragen är det
som av firman kallas
”förbättringsfon-den”. Denna upprättades ”med tanke att
förebygga, att våra arbetare åsamkade
sig större skulder, som för dem voro svåra
att återbetala på grund av de höga
räntesatserna”. Lån lämnas ur denna fond
upp till ett belopp av 6 månaders lön till
en räntesats av 6*4 procent, vid sådana
tillfällen som förlovning, giftermål,
barnsäng, sjukdom, begravning etc. Dessa
be

lopp kunna betalas — f. n. tror jag de
avdragas från lönen — månadsvis,
uppdelat i 6 till 18 gånger. År 1926
lämnades 247 lån ur denna fond, tillsammans
uppgående till nära 15,000 rupis.

Vid firman finnes även en sparbank;
vidare finnes en dramatisk klubb.
Barnföreställningar hållas även inom
fabriksområdet. Vidare finnes en teknisk skola
med spinn- och vävmaskiner. Där finnes
även en liten nöjesfältsanläggning och en
köksträdgård, där arbetarna kunna köpa
färska grönsaker. Vidare finnes en liten
zoologisk trädgård, ett mycket litet
museum och föreligga planer att upprätta en
tvättinrättning för att ombesörja tvätten
för fabrikens arbetare.

Firman äger tre kvarter med
arbetarebostäder; i dessa finnes över 700 rum,
härbärgerande över 2,000 personer. Den
av arbetarna betalade hyran säges vara
lägre än de hyror som betalas till
privatpersoner, men hyrorna sägas giva en
vinst av 2 % på kapitalutlägget, sedan
omkostnaderna och räntan på kapitalet
erlagts. Vad detta egentligen betyder
känner jag ej, då jag ej har några
uppgifter om huru hög den vanliga räntan är
på kapitalplaceringar.

Föreläsningar hållas även i hälsovård
av kompetenta personer i firmans
föreläsningssal.

Firman har sökt noggrant utröna
arbetarnas ställning med avseende på
deras skuldsättning. Det insamlade
statistiska materialet omfattade 1,767 män,
vilka alla arbetade på
spinneriavdelningen och vilka alla hade löner
understigande 25 rupis pr månad. Det fastställdes
att av detta antal nära 1,100 ej hade
några skulder, under det att 668 hade
skulder som i genomsnitt uppgingo till
200 rupis vardera, löpande med så hög
ränta som 25 %. Det behövs inga
förklaringar för att förstå, hurudant läget
är för dessa 668 arbetare, särskilt om de
äro familjefäder — en skuld uppgående
till 8 månaders lön, löpande med en ränta
av 25 % är verkligen en förfärande
skuldbörda. Det behövs ej någon
ingående kalkylering för att se att en person,
som erhåller 25 rupis i månaden och av
detta belopp måste betala 4 eller 5 rupis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1929/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free