Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
93
stigit till 1,899, med följd att en ny uppdelning,
i likhet med vad som skedde 1907, måste
vidtagas. Genom utbrytning från avd. 15 upptogs
då avdelning n:r 45, omfattande arbetarna vid
Fabriks A.-B. Skandinavien, Sverges Förenade
Trikåfabriker, A.-B. Eskil Metzén och Södervärns
trikåfabrik, samt avdelning n:r 47 omfattande
arbetarna vid Manufaktur A.-B. Till avdelning
15 höra nu arbetarna vid Malmö yllefabrik,
Mekaniska trikåfabrlken, Kürzels spinneri, Svensson
& Co:s snörmakeri och Mekaniska stickeriet.
Denna uppdelning äger bestånd fortfarande.
Veckolöner 1897: 10: 50 för manlig och 6 kr.
för kvinnlig arbetare.
Som jämförelse kan nämnas att kontingenten
utgick pr månad och utgjorde i
yllefabriksarbe-tarnas fackförening år 1898 endast 60 öre för
dem, som hade en veckoinkomst av 12 kr. och
däröver, och 30 öre för övriga.
Arbetstiden var i allmänhet vid tiden för
avdelningens bildande 60 timmar pr vecka,
fördelade med 10% timmar på de fem första dagarna
i veckan och 7% på lördagen. Arbetstiden
började kl. 6,30 f. m. till 6,30 e. m., lördagar 6,30—
2 e. m. Vid vissa fabriker reducerades
arbetstiden år 1906 till 59 timmar och 1907 till 58
timmar pr vecka.
Tyvärr kunna några exakta uppgifter om
dåvarande löner ej uppgivas. För dem som ej
arbetade på ackord utgick lönen pr vecka. Denna
utgjorde vid yllefabriken år 1897 kr. 10: 50 för
manlig och 6 kr. för kvinnlig arbetare. Vid
bomullsspinneriet utgick veckolönen för manliga
arbetare med 12: 50 pr vecka, men då var
arbetstiden också 12% timmar pr dag. Som jämförelse
kan nämnas att i ett avtal, som avdelningen
uppgjort med Sv. Textilfabriken i januari 1908,
var timlönen för manlig arbetare över 21 år och
med 1 års vana i yrket 36 öre, för färgeriarbetare
med 2 års vana 38 öre och för den som hade
maskin att sköta 40 öre. Manlig minderårig
hade vid 15 år 15% öre pr timme, med 2 öres
förhöjning varje halvår tills högsta timlönen utgick.
För fullgod kvinnlig arbetare, fylld 18 år och
med 1 års vana, utgick en timlön av 21% öre
första året och 22% öre därefter. Spolerskor 1
öre mera. För minderårig kvinnlig arbeterska
utgick vid 15 år 13 öre, med 1 öres förhöjning
varje halvår. För övertidsarbete betalades 25
proc, för de två timmarna närmast efter ordinarie
arbetstidens slut och för övrig tid 50 proc. År
1899 voro ackordspriserna vid yllefabriken vid
vävning på en stol 8 öre pr 1,000 skott. Vid
vävning å jacquardstol 12 öre. Vid vävning av minst
30,000 skott pr dag utgick en premie av 2 öre pr
1,000 skott. År 1902 övergick man till
dubbel-stolsystemet, varigenom ackordspriserna
reducerades något. Under årens lopp ha
ackordspriserna småningom ökats med 1% öre pr 1,000 skott
dä och då och utgöra för närvarande mellan
17—24 öre, beroende pä kvalitén. Timlönen vid
yllefabriken är nu 99 öre för manliga och 60 öre
för kvinnliga arbetare. Vid ackordsarbete är
timlönen icke garanterad. För icke
ackordsarbe
tare utgör veckolönen för manliga arbetare
mellan kr. 47: 52 och kr. 58: 50 och för kvinnliga
arbetare kr. 28: 80. Att lönerna under de många
åren, dä avtal ej funnos, voro godtyckliga,
behöver naturligtvis ej särskilt framhållas. Som
bevis för organisationens nytta kan nämnas att år
1919, då arbetarna vid trikäfabrikerna anslöto sig
till fackföreningen, fingo dessa vid de första
förhandlingarna sina löner omedelbart höjda med
100 proc.
Som en episod bland de många, som
förekommit vid yllefabriken under den gångna tiden,
torde följande böra räddas undan glömskan:
Storstrejkens hjältinnor.
Som bekant beslöts vid en extra
partikongress år 1902 att ställa en uppmaning till landets
arbetare att nedlägga arbetet under de dagar dä
riksdagen behandlade rösträttsfrågan. Detta
skedde den 15—17 maj. Under dessa tre dagar
nedlades ocksä arbetet vid de flesta arbetsplatser
1 Malmö med undantag av Malmö yllefabrik.
Kraftiga försök gjordes för att förmä dir. Schmitz
att stänga fabriken dessa dagar, men svaret blev
att ”sådant spektakel ville han ej vara med om”.
Under andra dagen bröts emellertid porten upp
och de allra flesta av yllefabrikens arbetare
förenade sig med övriga arbetare i
demonstrationståget, varvid yllefabrikens arbetare, med
kvinnorna i teten, gingo främst i tåget, vilket föranledde
Arbetet att kalla dem ”storstrejkens hjältinnor”.
Denna händelse väckte stort jubel bland Malmö
arbetare; man trodde att efter en dylik
demonstration skulle organisation av yllefabrikens
arbetare vara ett faktum. Så blev emellertid ej
förhällandet. Enigheten och organisationstanken
var icke tillräckligt rotfast ännu bland arbetarna
och fabriksledningen uraktlät givetvis icke att
taga revansch. Man avskedade icke direkt nägon,
men under motivering av förändringar inom
driften blevo en del arbetare permitterade.
Dåvarande förtroendemannen inom förbundet hitkallades
för att söka förmå dir. Schmitz att återtaga de
permitterade i arbete. Detta lyckades icke.
Förtroendemannen lät dä trycka löpsedlar och vid
fabriken utdela, i vilka meddelades att fr. o. m.
nu var det strejk vid fabriken och de som
fortsatte arbeta skulle betraktas som strejkbrytare.
C:a 400 av 1,250 anställda deltogo i strejken.
Denna blev ej långvarig. För varje dag återgingo
en del i arbete; några lämnade t. o. m. sina
fack-föreningsböcker till direktören för att visa att
de lämnade fackföreningen. Konflikten rann sä
småningom ut i sanden. Nägra blevo givetvis
offer för densamma i det de icke återfingo sitt
arbete. Avdelningen hade redan den 1 april 1902
anslutit sig till Malmö arbetarekommun och i
kommunens protokoll omnämnes denna episod
flera gånger. Sålunda omförmäles att beslut
fattades om insamling för att ekonomiskt stödja
dem, som eventuellt ej återfingo arbetet. Trots
denna utgång blevo ett 15-tal kvarstående i
föreningen och uppehöllo densamma.
Avdelningen anslöt sig till Fackliga
centralorganisationen den 1 juli 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
