- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
20

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 TEXTILARBETAREN till slut kommer i bankernas händer och nödgas ej endast betala höga förväntningar utan också att för driften bli helt beroende av långivarna. En bankledning, som ekonomiskt behärskar ett industriföretag, räknar kallt med siffror, räknar med möjligheten för företaget att kunna förränta sina lån, räknar med huru mycket det kan vara kvar av värde i företaget, men äger ringa eller ingen sakkunskap ifråga om driften. Den förstår att en ny maskin kostar pengar, men ofta ej nödvändigheten av att anskaffa densamma. Ligger ett industriföretag hårt kramat av banker kan icke vare sig företaget eller dess arbetare räkna med så stort förbarmande. Textilarbetarna och textilföretagens ledare. Det torde kanske icke förvåna någon om jag säger, att man på arbetaresidan ser en hel del missförhållanden beträffande handhavandet av ledningen inom de olika textilföretagen. Den invändningen kan givetvis göras, att arbetaresidan måste se förhållandena ensidigt, men å andra sidan skall man säkert finna mycket obestridligt. Om man utgår ifrån — vilket överensstämmer med verkliga förhållandet — att vårt land har en synnerligen duglig textilarbetarekår, och att denna omständighet har betydelse för textilindustrin, då ter sig framtiden icke så mörk, trots alla svårigheter. På de flesta orter med textilindustri, och franv-för allt i Borås, Göteborg, Malmö och Norrköping, äro arbetarna sedan åtskilliga generationer tillbaka införlivade med textilarbete. Ej minst i Borås med omnejd äro textilarbetarna synnerligen dugliga och ligga väl till för arbetet, vilket förhållande till god del torde kunna sökas däri, att man här nere har en gammal handarbetsbygd för framställning av textilprodukter. Ser man nu på textilföretagarna, så kan man på arbetaresidan helt säkert säga, att dessa i allmänhet äro dugande män. Men man vill nog gärna, och kanske med fog, kritisera i en del avseenden. Företagarna ha icke, enligt arbetarnas uppfattning, hittills handhaft textilindu strin på sådant sätt, som varit och är önskvärt. Vad önskar man då på arbetaresidan? Man önskar att chefen för ett textilföretag, stort eller litet, skall vara en fullt utbildad textilman, en chef, vars duglighet ligger i arbetet inom företaget, som vet hur varje arbetstempo skall utföras, som själv har deltagit i arbetet, som är teoretiskt och praktiskt utbildad. Denna sunda princip har hittills ej tillämpats inom den svenska textilindustrin. Man tillämpar i stället den principen, att högsta chefen egenhändigt sköter försäljningen av de färdiga produkterna. Vem skall sköta försäljningen, vill man kanske fråga, och man söker framhålla, att det merkantila är det viktigaste i produktionen, ty, säger man, kan man ej försälja produkterna, betyder det föga vilken fabriksledare man har att sköta företaget. Man vill alltså göra gällande, att högsta chefen för ett industriföretag skall sköta försäljningen. På arbetaresidan anse vi det bör vara tvärtom. Att erhålla en praktiskt och teoretiskt utbildad samt duglig ledare för ett textilföretag är icke lätt, medan en god handelsresande, och därtill en svensk, med lätthet kan uppbringas. Vi sakna icke exempel här i landet på att den ordningen beträffande ledningen av ett textilföretag, som man på arbetaresidan anser vara den riktiga, är fördelaktig. Jag vill framhålla den Schmitzska fabriken i Malmö, vars chef håller sin hand över varje fabrika-tionsavdelning och vars like man har anledning önska varje textilföretag. Det är möjligt att herrarna härtill skulle invända, att ifrågavarande företag nu ej ligger ekonomiskt bättre till än många andra av samma slag. Detta kan ju vara riktigt, men vi ha ett annat företag av samma slag i Norrköping, vars chef huvudsakligast ägnade sig åt försäljningen, men som fördes mycket nära sin undergång. På arbetaresidan anser man det vara av mycket stor betydelse att ett industriföretag har en chef som helt och fullt äger kännedom om fabrikationen och dess olika arbetsprocesser. En sådan ■chef kan taga emot och även förstå berättigade klagomål från arbetarna, liksom han även kan pröva goda uppslag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:09 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free