Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
TEXTILARBETAREN
4. Rätt för de syndikalistiska
arbetarna att deltaga i
ackordsunderhand-lingarna.
På denna skrivelse erhölls intet svar.
I mitten av september uttog Sveriges
Textilindustriförbund stämning till
arbetsdomstolen å Svenska
Textilarbetareförbundet och dess avdelning på
arbetsplatsen, vilken då hade 111 medlemmar,
med yrkande
att riksavtalet för textilindustrin
måtte förklaras vara gällande vid fabriken,
att L. S :s blockad måtte förklaras vara
icke gällande för Svenska
Textilarbetareförbundets medlemmar, samt
att Svenska Textilarbetareförbundet
måtte förpliktas söka förmå sina
medlemmar på arbetsplatsen att återgå till
arbetet.
Mot arbetsgivarepartens talan
anfördes från vårt håll, att vi inte principiellt
motsatte oss riksavtalets ikraftträdande,
men att vi ansågo oss förhindrade att
lår-ta detsamma träda i kraft, så länge en av
annan organisation utfärdad blockad
kvar-stode. Vår ståndpunkt var så mycket mer
motiverad som konflikten uppstått vid en
tidpunkt, då förutsättningarna för
riksavtalets ikraftträdande inte torde ha
varit för handen, och som densamma
tillkommit helt utan vår förskyllan. Vidare
anförde vi att det inte vore kutym inom
fackföreningsrörelsen, att ett förbund
in-grepe i en konflikt, som annan
organisation öppnat.
Arbetsdomstolen biföll emellertid i sin
den 4 oktober avkunnade dom
arbetsgivarepartens yrkanden. Riksavtalet
förklarades alltså vara utan vidare gällande och
vårt förbund förpliktades tillkännagiva,
att blockaden icke utgjorde hinder för dess
medlemmar att taga arbete på
arbetsplatsen.
Vårt förbund var alltså förpliktat att
inte respektera blockaden, såvida det inte
uttryckligen förklarade sympatistrejk,
vilket emellertid ur vissa synpunkter
skulle ha varit oklokt. För det första skulle
vårt förbunds medlemmar med hänsyn till
syndikalisternas minst sagt hutlösa
uppträdande inte ha haft någon större
lust att krafsa kastanjerna ur elden för
Stockholms L. S. För det andra hade en
sympatistrejk lätteligen kunnat leda till
en större konflikt, där förbundets dåligt
betalda medlemmar fått offra sina
välbehövliga kassor utan att kunna förbättra
sina villkor. För det tredje måste
strejken vid denna tidpunkt betraktas som
rena okynnet, alldenstund strejkens syfte
skulle ha kunnat vinnas för länge sedan,
om förnuftet fått råda på
syndikalistmö-tena.
Innan förbundsstyrelsen hunnit
behandla den inträdda situationen,
skyndade sig emellertid syndikalisttidningen
”Arbetaren” att stänga den utväg, som
sympatistrejken utgjorde. Riksavtalet
föreskriver, att sympatistrejk inte får
tillgripas för att framkalla ändring i eller
till-lägg till avtalet eller förbindas med
yrkande därom. Nu meddelade ”Arbetaren”
för det första, att syndikalisterna inte
voro nöjda ens om den avskedade blev
återtagen. För det andra lämnade tidningen
den uppseendeväckande upplysningen, att
konflikten numera utvecklat sig till att bli
”en strid om reglering av
arbetsförhållandena utanför ramen av riksavtalet”.
Varenda tänkande människa förstår ju, att
om Svenska Textilarbetareförbundet efter
denna deklaration hade förklarat
sympatistrejk, så hade strejkens syfte blivit att
få bort det riksavtal, som arbetsdomstolen
förklarat vara gällande vid fabriken, och
det hade varit liktydigt med avtalsbrott.
Det minsta man kan säga om detta
syndikalistiska ”schackdrag” är att vare sig
deklarationen bottnade i oärlighet eller
okunnighet, så var den i hög grad ägnad
att skada syndikalisternas egen sak genom
att stänga den utväg, som syndikalisterna
själva angåvo vara riktig. Den lämnar
ett ypperligt bidrag till den mer än lovligt
”korkade” strejkstrategi, som i denna
konflikt firat sådana ”triumfer”.
Under dessa förhållanden kunde
förbundsstyrelsens beslut inte bli mer än ett.
Beslutet blev också att den av
arbetsdomstolen beslutade förklaringen skulle
utfärdas. Detta meddelades skriftligen till
Stockholms L. S., samtidigt som vi
beklagade, att denna organisation genom sin
tidigare hållning omöjliggjort en
uppgörelse på villkor att den avskedade skulle ha
återtagits. Vi meddelade också, att
ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
