Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
TEXTIL ARBETAREN
orkat bära denna merbelastning, men
textilarbetsgivarna voro organiserade.
Deras organisation, Sveriges
Textilindustriförbund, uppehåller sträng disciplin i sina
leder, och den undertryckte även nu de
missnöjesyttringar från medlemmarna,
som, enligt vad vi bestämt veta, ha
förekommit. Sveriges Textilindustriförbund
var till yttermera visso med i Svenska
Arbetsgivareföreningen, och denna, som
hade för avsikt att snarast utnyttja
konjunkturförsämringen i
lönenedpressnings-syfte, ville icke genom att medgiva
löneförhöjningar i textilindustrin skapa
prejudikat i annan riktning. Att under dessa
omständigheter fortsätta striden längre
än som behövdes för att få en hedersam
uppgörelse skulle ha varit ett vågspel.
Textilarbetarna hade för mycket att
förlora på detta vågspel för att en
ansvars-kännande ledning skulle vilja ta på sitt
samvete att fortsätta kampen.
Om man tar hänsyn till läget vid
tidpunkten för avtalsrörelsens igångsättande,
till arbetsgivarnas krav på
lönereduceringar och andra försämringar, till den
försämring av det ekonomiska läget, som
inträtt under konflikten, samt till andra i
samma riktning verkande faktorer, måste
man säga, att resultatet var relativt
tillfredsställande. Räknar man däremot
endast med vad vi ursprungligen krävt och
vad striden kostat, är det tydligt, att
konflikten varit en dålig affär. Den är
emellertid i så fall dålig även för andra parten,
ty även denna har gjort stora förluster
under striden och även denna har måst
avstå från krav, vilka ursprungligen
betraktades som oeftergivliga.
Arbetsgivareparten, som i stort sett innehaft den
förmånligare positionen, har sannerligen
ingen anledning att yvas över den träffade
uppgörelsen.
Under alla omständigheter torde man
måhända kunna säga, att denna
konflikt var oundviklig. Textilavtalet har
varit prolongerat längre tid än som kan
anses vara normalt för ett avtal och under
tiden har mycket missnöje lagrats och
många avtalsbrister uppenbarats. Å
arbetar esidan har missnöjet år för år
stegrats, för att till slut nå den kulmen, då
ingen ”på stället marsch” längre var möjlig,
Många av medlemmarna tänkte inte så
mycket över tidpunktens lämplighet och
en del trodde måhända, att man bara hade
att promenera sig till segern. Å
arbetsgivaresidan hade man återigen vant sig
att betrakta textilarbetarekåren som en
viljelös, lättskrämd och outsägligt
tålmodig skara, som icke skulle våga ta en strid
och som i varje fall skulle splittras och
skingras, om den sattes på ett hårt
konfliktprov. En del av arbetsgivarna blevo
därför synnerligen aggressiva och trodde
sig genom en konflikt snart kunna kuva
textilarbetarna och försvaga deras
organisation. Arbetsgivarna ha genom denna
konflikt säkerligen fått lära sig, att det
för det första finnes en gräns även för
textilarbetarens tålamod, och att för det
andra textilarbetarekåren är en
väldisci-plinerad, målmedveten och energisk
arbetargrupp, som man inte längre kan
betrakta med gammal patriarkalisk
överlägsenhet.
Textilarbetarestrejken är i själva
verket ett ypperligt prov på
textilarbetarekårens mogenhet i organisatoriskt avseende.
Det har varit en populär föreställning
både bland textilarbetare och andra
arbetare, att textilarbetarna äro i alla
avseenden sämre än andra arbetare. Konflikten
visar något annat. Den visar från början
till slut en disciplin och en
målmedvetenhet, som vilken annan arbetaregrupp som
helst kunde avundas oss. Utan knot har
denna fattiga kår i tio veckor på låga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
