Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
3
avsevärt reducerade understöd fört en
strid, som ur olika synpunkter måste
betraktas som mönster för en sådan.
Missmodet och självsvåldet ha icke i nämnvärd
grad vunnit insteg under de tio veckorna.
Då kvinnorna utgöra majoriteten inom
förbundet, måste äran av denna
mönstergillt genomförda uppmarsch av
textilarbetarehären i icke ringa grad tillskrivas det
kön, som av ålder betecknas som det svaga,
och vilket hittills i organisatoriskt
hänseende lämnat mycket övrigt att önska. De
kvinnliga textilarbetarna ha all heder av
denna strid cch det sätt, på vilket de
burit svårigheterna.
Tyvärr kan betyget om disciplin och
ansvar mot den egna kåren och dess
organisation icke utsträckas till att gälla alla
textilarbetare. Det finns här i landet en
liten grupp människor, som benämnas
sillénare, vilka visserligen älska att själva
kalla sig arbetarnas vapendragare och
vilka skrika högt om klassförräderier, men
vilka sätta sina politiska intressen före
allting annat och icke draga sig för att
splittra arbetarnas organisationer och slå
sönder deras strider, blott de därigenom
kunna komma ”fackföreningspåvarna”
och andra ”reformister” till livs. Även
under textilkonflikten har denna politiska
sekt hållit sig framme och anställt
skadegörelse. Redan före avtalskonferensen
gjorde den sillénkommunistiska tidningen
”Ny Dag” allt för att framställa
förbunds-ledningen som motståndare till en
avtalsrörelse. På avtalskonferensen voro
meningarna delade om tidpunktens
lämplighet, men sedan beslutet om uppsägning
fattats, sökte förbundsledningen få
förbundet att framträda fullständigt
enhetligt i avtalsrörelsen.
Sillénkommunister-na och deras tidningar funno det dock med
sin heder förenligt att utåt, inför
allmänheten och arbetsgivarna, framställa
textil
arbetarekåren som splittrad och dess
ledning som motståndare till avtalsrörelse
överhuvudtaget och konflikt i synnerhet.
Så kom det sorgligt beryktade
Karlstads-programmet, vari förbundsledningen
beskylldes för att vid nyåret ha varit inställd
på en uppgörelse om åtskilliga procents
lönereducering, och vari textilarbetarna
uppmanades att sätta den organisatoriska
ledningen ur kraft. På detta sätt såddes
split inom arbetareleden, medan
arbetsgivarna bibringades den föreställningen, att
de hade en splittrad och till hälften slagen
armé framför sig. Snart började den
arbetsgivarevänliga tidningspressens
legendbildning. Det spreds historier om
hur förbundsstyrelsen och
representant-skapet motsatt sig avtalsuppsägning men
tvingats av högröstade bolsjevikungdomar
att företaga den, hur den och den
medlemmen i underhandlingsdelegationen
bestämt motsatt sig en avtalsrörelse o. s. v.
Vid strejkens avslutande var en
borgerlig-tidning t. o. m. på det klara med att
arbetarna trott sig kämpa icke blott mot
arbetsgivarna utan även mot
förliknings-kommissionen och sin egen organisations
ledning. De orden äro som hämtade ur
”Ny Dag”.
Kulmen i förräderi mot
textilarbetarnas organisation nådde emellertid ”Ny
Dag”, när den, efter utsändande av det
första medlingsförslaget till omröstning,
ur ett förbundscirkulär återgav ett avsnitt,
vari det hette, att förbundets ekonomiska
tillgångar icke tillåta fortsatt strid.
Detta tal var manna för arbetsgivarna och
torde ha varit en icke oväsentlig anledning
till att man sedermera icke lyckades
pressa dem längre än vad fallet blev. Ny
Dag-gick så länge medlingen varade oavbrutet
på i ullstrumporna, berättade om hur den
och den delegaten sagt på ett
fackföreningsmöte, att pengarna voro slut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
